|
Anna Rebecka, Nordvall, Karlsdotter Anna Rebecka berättar för Nils Eriksson, om sin ungdomstid från 1840-50 talet.
|
|
|
Julfirande. På ”Kosutammas” (Kosutomas)dagen eller lilljulkvällen skulle all mat till julen lagas. Då gjordes korv och palt, kött kokades och bröd bakades. På den dagen doppade man i köttgrytorna. På Tomasdagen tillreddes för övrigt all mat, som kunde sparas till julen. Julafton. Julaftonen var den sista förberedelsedagen till julen. Till den dagen skulle allt grovgöra vara undanstökad, all skurning och dylikt skulle vara färdigt. Julkärven uppsattes på en hög stång åt fåglarna. Någon särskild kärve hade vi inte utan vi tog vilken som helst. Vid tröskningen blev alltid en kärve lämnad kvar. Julbad förekom inte allmänt under min ungdom. Vi badade, men för det mesta badades det ej. Julgran förekom inte heller i min ungdomstid. Det var först sedan man började ha julgran. Då bakades alla möjliga krumelurer som hängdes på julgranen. Min syster var särskilt duktig till att baka tomtar, grisar, kor, hästar och dylikt som hängdes på granen. Julbordet och julbrödet. Det roligaste under julen var julmaten. Då fick vi äta mycket god mat. På julbordet lades upp en hög för varje familjemedlem. I varje hög lades ett julbröd bakad av råg, även kallad rågbrö eller tjockbrökaka, en ost och en smörgås, en smörklimp som för de större personerna vägde upp till ett kilo. Denna hög skulle räcka till tjugondagen. På julbordet fanns även korv, fårkött, fisk, bröd (tunnbröd) och smör, ty på julkvällen skulle man inte äta ur ”julgåsen”. Som dricka användes maltdricka. En av oss barn brukade läsa till bordet och en från bordet. Nyår. Sopning under bordet. Pappa 2/ som var gudelig, ville inte höra talas om att vi skulle tro på skrock och dylikt. Men vi hade en gång en piga som på nyårskvällen sopade under bordet, så att hon skulle få se hur det nya året skulle bli. Under natten kom det dit några ”skörvar” (agnar) och det betydde ett dåligt år. Jag minns inte om detta blev fallet. Bota sjukdomar. Vin. Min mormor 3/ brukade knyta bort vin. Då någon i byn vrickat (snavat) sig, kommo de till mormor och ville att hon skulle knyta bort det. Hon tog en trefärgad tråd, som var tretvinnad och knöt tre knutar på trådarna. Dessa knutar skulle knytas på ett visst sätt. Denna tråd knöts om handleden under det att hon spottade tre gånger och sade: ”Tvi dig, är du inne, ska du ut”. Tandvärk. I närheten av Nästansjö finnes en bäck som rinner ”åtabak” (bakfram, d v s den skall rinna åt väster). Om man tager en sticka och petar i den tand som värker samt sätter in den i ett träd som står i närheten av bäcken då blir man fri från värken. Det är många som har gjort det. Rissmörjning. Min mormor brukade laga till rissmörjning mot ris eller engelska sjukan. Hon tog kvicksilver, ”juranfeta” (fettet som ligger omkring njurarna) och tivibära (bären av tibast). Till mindre barn tog hon 5 – 6 bär men till de äldre tog hon flera. Kvicksilvret uddes hon med ett knivskaft eller dylikt in i talgen så att den blev grå. Bären krossades och inblandades. Med denna smörja skulle barnet smörjas helt och hållet. Man skulle börja med huvudet och fara nedefter ryggraden och sedan ut över hela kroppen. Man fick smörja så länge smörjan räckte. Fallandesot. Jag har en pojke 1/ som har fallandesot, och jag har försökt alla möjliga medel för att få honom frisk men det har inte lyckats. Det var en gumma som tog en bit från varje klädplagg han hade på sig samt naglar, hår, urin och avföring. Hur hon sedan gjorde vet jag inte, men han blev inte bättre av smörjningen. (se: Anna-Kajsa Larsson och Charlotta Larssons berättelse). Frieri I min ungdom brukade pojkarna följas i stora hopar och gå till jäntorna. Dörrarna var i flesta fall olåsta så det gick bra att komma in. Sedan de varit och pratat en stund gingo de till nästa gård. Den, som hade en fästmö gick nog till henne ensam. Barnafödande Då man var havande skulle man passa sig så man inte blev rädd, ty då kunde barnet få födelsefläckar. Jag kände en grannkvinna, Nisses Eva som gick ut en kväll sedan det blivit mörkt. I förstugan hade de hängt ut ett par nytjärade skor. Hon tog i dessa och blev rädd samt slog sig för bröstet med händerna. När hon sedan födde sitt barn hade det ett stort svart märke på bröstet. Före förlossningen skulle man arbeta ordentligt men inte överanstränga sig, då gick det lättare vid barnafödelsen. _____________________________________
Personer: 1/ Erik Reinhold Vestman, f. 1872 8/7.
|