|
Sara Kajsa Näslund, Eliasson Sara-Kajsa berättar för Nils Eriksson 1935 från sin ungdom 1860 -70talet.
|
|
|
Jultomten Vittra. Förr i gamla tider fanns det gott om vittra. Inte för att jag har sett vittra, men både far 2/ och mor 1/ har råkat dem flera gånger. Jag har också hört andra personer som sett vittra. Min mamma hade en gång tillsammans med en annan kvinna gått till slåtten. På vägen hade de sett ett helt slåtteslag som de tycktes känna igen som sina grannar. När de kommo till slåttesmyren där deras män redan voro, omtalade de vad de sett under vägen. Männen sade att det var inte deras grannar, utan om de hade sett något så var det vittra de hade sett. På kvällen gick de förbi platsen, där de på morgonen hade sett slåtterfolket. De såg inte ett spår efter en människa. Det var endast vittra som de hade sett. Min mamma hade också sett vittra på fäbodvallen. Hon hade sett sin mormor 3/ och en annan grannkvinna ute i skogen där de höll på att hugga ved, vilken de hopsamlade i förklädet. När hon kom in fann hon mormor inne. Hon frågade då, om hon hade varit ute något i skogen. Där hade hon inte varit, utan det var endast vittra. Min far hade en gång varit ute på jakt och eftersom det var långt till hemmet skulle han ligga ute. När han hade gjort upp elden, kom en stor kvinna som sade: ”Goddag min vante-vän”, hur mycket är klockan din? min klocka är sju”. Min far hade nämligen om dagen hittat ett par stora vantar. Kvinnan sade vidare att han skulle flytta elden, därför att det skulle bli ett våldsamt oväder. ”Det ser jag på talltopparna”, sade hon. Han gjorde som kvinnan befallt. Knappt var elden flyttad förrän han fick höra ett väldigt oväsen, det kom från kor, får, getter och människor som drog förbi. De for rakt över den plats där han förut hade haft elden. Sedan de hade dragit förbi utbröt ett väldigt oväder, som varade hela natten. Barnafödande. Vid förlossningen skulle efterbörden nedgrävas i gödselstacken. Om man inte gjorde det kunde modern råka ut för ont. Så har jag brukat göra. Badvattnet brukade jag slå under fähusgolvet, så att barnet inte skulle få hudutslag och dyligt. Kyrktagningen Innan jag hade gått i ”körk” (blivit kyrktagen) ville jag inte gå till grannarna, det var inte bra. Dopet. Jag har burit många barn till prästen. Ingen särskild person skulle bära barnen. Ingen dopklänning hade vi förr i tiden. Barnen lindade vi riktigt samt tog ett yllekläde över det. Om ett barn dog innan det blivit döpt, fick de inte full glädje i himlen. Sjukdomar Om modern blev rädd när hon gick med ett barn kunde barnet få något lyte. En gång när jag var på kyrkplatsen fick jag se en kvinna som var galen. Hon viftade med armarna och tecknade åt oss att vi skulle gå ur vägen för svalorna. Jag blev rädd och kom inte ihåg att jag var på de sättet. När jag sedan fick flickan så tecknade hon också med händerna. Hon hade fått något fel i halsen. Sedan hon blev större lärde hon sig prata. På grund av att jag kom ihåg vem jag blivit rädd. Hugga bort vin. I Nästansjö bodde i min ungdom en man Karl ollä som brukade bota allehanda sjukdomar. Han brukade också hugga bort ”vin”. Han tog då en yxa och högg snett över det onda stället i det han sade: ”Borti len och ti ven”. Kast ut för ont. Samma man brukade också kast ut för ”ont”, om någon hade råkat ut för det. Det onda yttrade sig mest i form av värk. Då han kastade ut tog han en bit av varje klädplagg samt hår och naglar av den sjuke. Av detta gjorde han en boll som han kastade över vänstra axeln. Om han då sade något vet jag inte. Då de äldre fick hudutslag brukade de komma till min man 4/ som var smed, och hämta ”hällvatten” (vattnet hade använts för att härda i) detta vatten tvättade man sig i och utslaget gick bort. Detta hudutslag kunde man få om man tvättade sig i vattenpölar ute i markerna. Ris. För det så kallade ”riset” eller engelska sjukan skulle man dra barnet genom jorden tre torsdagskvällar å rad. Jag hade en flicka som hade engelska sjukan, hon var späd och dålig. Jag beslöt mej för att gå till en gumma som kunde dra genom jorden. Jag gick dit och hon befallde sin man att ta upp ett hål i jorden i en dikeskant. Barnet lindade vi och lade en duk över ögonen, så att sanden inte skulle falla in i ögonen. Vi gick till diket i solnedgången och genom hålet stack hon barnet tre gånger motsols. Nästa torsdagskväll när vi höll på att dra barnet genom jorden hade två pojkar klätt ut sig och skulle skrämma oss. Den ene hade klätt ut sig till ”gampeltn”. Han hade skurit av byxorna så de skymde endast bort ”skamma” annars var han naken helt och hållet. På huvudet hade han satt horn. Jag blev rädd genast och trodde att det var den onde, men min kamrat såg genast vem det var. De revo sedan sönder hålet så vi fick inte dra barnet genom flera gånger. Flickan blev bättre fast vi endast fick dra henne två gånger genom jorden. ________________________________
Personer: 1/Carolina Magdalena Nilsdotter f 1828 04/09 d 1912 15/10 |