NÄSTANSJÖ SKOLA GENOM TIDERNA

I 2012 års adventskalender var ett tema skolminnen. Här har vi nu samlat alla de skolminnena.

 

 

 

Först lite historik om skolan. Sedan blir det skolminnen som elever som gått i Nästansjö skola genom olika tider berättat. Dessa minnen gör inte anspråk på att berätta den exakta sanningen utan personliga minnen är vad det är.

skola 11905 (?) foto av första skolan. Bilden är lånad från Vilhelmina kommuns fotoarkiv.

 

skola 21910 ("nya" skolan som bygdes 1905) bilden är lånad från Vma kommuns fotoarkiv.

 

skola 3Bilden är lånad från Vilhelmina kommuns fotoarkiv.

 

skola 4Bilden är lånad från Vilhelmina kommuns fotoarkiv.

 

Nästansjö skola


1 juli 1883 blev Lars Dahlstedt (från Dalarna) vice pastor i Vilhelmina. Han var 28 år gammal och nyligen prästvigd men blev trots det ansvarig både för kyrkan och skolan direkt när han tillträdde. Med ungdomlig energi tog han sig an bland annat skolväsendet, som inte kommit så långt under de 33 år skolan varit i verksamhet. I Vilhelmina fanns då endast en folkskollärare, tre småskollärarinnor och två småskollärare. Inga skolhus fanns utan bara bagarstugor, sommarstugor och kök som alla var mycket primitiva. En del föräldrar ansåg dessutom att skolan höll barnen borta från det viktiga arbetet på gården och höll dem därför hemma. Innan år 1883 var tillända var Lars Dahlstedt färdig med en rad åtgärder för att förbättra undervisningen, bl a att fördela lärarna rättvist i socknen och skoldistriktet indelades i 15 roter varar Nästansjö, Siksjönäs, Sjöberg, Heligfjäll, Grannäs, Krim och Fredrikshall tillhörde det tionde. Varje rote skulle ha lärare så att skola kunde hållas under minst 12 veckors tid varje år. Eftersom det fanns ganska många barn skulle det prioriteras att bygga skolhus inom de olika roterna.

Den by som först efterkom kyrkostämmans beslut att bygga egen skola var Nästansjö. Redan 1885 stod den klar. Lärarinnan Olga Jonsson fick inviga den genom att samma år hålla höstterminen i den första roteskolan i Vilhelmina (Bäsksele skola hade redan använts i tjugo år men den var främst avsedd för samernas barn).

Kyrkorådet med Dahlstedt i spetsen hade många problem att övervinna inom skolans område. Ett av dem var att få tillräckligt många lärare. Det finns mycket att läsa i boken ”Vilhelmina kommuns skolhistoria” av Nils Eriksson. Vad det gäller skolan i Nästansjö kan dock berättas att 1 juni 1903 blev Nästansjö skola en fast mindre folkskola. Det var den första fasta skolan i Vilhelmina kommun förutom de fasta skolorna inne på tätorten. Den första skolan i Nästansjö stod närmare Rubins hus än dagens skola. 1905 byggdes en ny skola (det gamla huset köptes av Ivar Albert i Lomsjönäs och flyttades dit och användes som bostadshus. Det är för övrigt det huset som fortfarande finns kvar där). Den nya skolan var färdig 1905 och också den uppförd av byborna, som både huggit timmer och kört fram det och lagt ner många arbetstimmar under byggnationen. 1905 var Elvira Forsgren lärare vid Nästansjö skola. 1906 inrättades en fast folkskola i Nästansjö och den ordinarie folkskollärartjänsten utannonserades och Lars Lindblad sökte tjänsten som han även fick.

Att det i längden skulle bli ohållbart att byarna själva inte bara skulle uppföra skolhusen utan även underhålla dem insåg skolrådet snart. 1912 skrev Nästansjös byamän till kyrkostämman och erbjöd dem att överta deras skolhus och i framtiden underhålla det. Så blev det också. Skolrådet insåg att det mest kostnadskrävande var att få husen uppförda och Nästansjö skola var ju ett rejält hus med två rymliga lärosalar samt även bostadslägenheter så skolrådet tillstyrkte byamännens framställning.

Lars Lindblad var lärare i Nästansjö i 23 år, fram till sin pensionering 1929. 1908 gifte han sig med Lova Fredriksson som också kommit till skolan i Nästansjö 1906. Även hon arbetade på Nästansjö skola till sin pensionering 1940. Båda sägs ha varit väldigt omtyckta av byborna och hade många olika uppgifter i byn.

När Lars Lindblad gick i pension 1929 (och flyttade samma år in i nya villan som Lovas bror Nisse hade byggt) utannonserades hans tjänst i tidningarna. Det var tre sökande, bland annat Valfrid Frisendahl från Ragunda i Jämtland, och det var han som, 26 år gammal, fick tjänsten. Han var även behörig att hålla i fortsättningsskolan, vilket folkskollärarinnan Anna Granath inte var. Många hade ansett Lindblad för sträng och väntade nu spänt på nyskollärar´n som de hoppades skulle vara lite mer tolerant. Andra var oroliga för kristendomsundervisningen, för Lindblad var ju gudfruktig och hade respekt med sig. Nog blev det lite förändringar också. Frisendahl ville till exempel inte sitta på den upphöjda platsen i katedern utan han letade fram ett gammalt bord och satte sig på samma nivå som barnen. Han ville inte heller bli kallad ”skollerarn” som barnen kallat Lindblad utan Frisendahl ville bli kallad ”magistern”. Han bodde i ett rum på övervåningen hos Lindblads eftersom lärarbostaden i skolan skulle repareras. Frisendahl accepterades rätt snabbt av både elever och föräldrar.

Lova Lindblad tyckte nog att det var en annorlunda situation att hennes man inte var kvar i skolan utan istället var det en helt främmande, ung man som satt i storsalen. Därför hade hon hela första vintern egen morgonsamling med sina elever. Senare samlades dock även småskolan till morgonsamling i storsalen, liksom tidigare. Frisendahl kunde hjälpligt spela psalmer och så småningom började samarbetet fungera riktigt bra.

Sommaren 1930 for Frisendahl hem till sin mor i Ragunda och hjälpte henne bland annat med slåttern men till skolstart var han tillbaka igen och denna gång hade han med sig sina tillhörigheter och flyttade in i lärarbostaden på skolan där bland annat en diskbänk och ett väggskåp hade tillkommit i köket under renoveringen. Många var de flickor som ville bli hushållerska till den unge resliga nymagistern…

Frisendahl var sportig och istället för gymnastik inne i skolsalen ivrade han för att barnen skulle ut på skidturer. Barnen fick låna ihop skidor och det var nog en udda utrustning de fick ihop. En söndag ordnade han en skidtävling till barnens förtjusning (men många vuxna tyckte att Frisendahl inte helgade vilodagen som Lindblad skulle ha gjort med att ha söndagsbön i skolan som han brukade).

Rektor Gunnar Bosson kom första gången till Nästansjö 1923. Han var nog en stor idealist. Han ville ge ungdomarna i Nästansjö möjlighet att bättra på sina folkskolekunskaper och följde Lars Lindblad runt i byn för att träffa ungsomar som själva ville studera extra. Så några timmar på eftermiddagarna samlades en grupp ungdomar i stora salen på skolan och fick undervisning i svenska och matematik. Även historia undervisade rektor Bosson i. På rasterna lärde han ut många utomhuslekar med bollar och även inomhuslekar var han bra på. Så kom vintern med snö och nu var rektor Bosson ofta ute på rasterna med skolbarnen. Han hade en idé om att göra en bobsleighbana från skolan nedför backarna. Han fick hjälp både av skolbarnen och av sina egna elever. Han murade upp en snövall, ungefär en och en halv meter hög och formade en isbana neröver skolskiftet, över gärdet och byavägen och neråt berget, säkert 250-300 meter. Det fanns ingen bebyggelse på nedsidan vägen då. Längst ner gjorde han en kurva uppåt som stoppade farten och vände kälken uppåt. Han höll ofta till på nätterna och vevade i brunnen efter vatten som han hällde ut på isbanan. Sedan lånade han en stor släde som lastades full av ungar på rasterna och så åkte de utför.

I Sally Lindströms första bok "Fångad av det förgångna" och andra bok ”Minnen ur egen tid” finns mer att läsa om skolan i Nästansjö.

Källor:                Nils Eriksson Vilhelmina kommuns skolhistoria
                           
Sally Lindström Fångad av det förgångna (sid 292-295) och Minnen ur egen tid

 

På Lappmarkens släkt- och bygdeforskares hemsida kan man också läsa Lars Lindblads egna reflektioner om att vara lärare.

http://www.lsbf.vilhelmina.com/nagra%20minnen%20som%20lärare.pdf

 

Skolminnen av dem födda på:

1910 och 1920 talet

Irene Ottosson, Nästansjö, född 1915

Ja, vad minns jag från skolan..? Jag antar att pekpinnen inte står bredvid kamin längre och att skollärarn tar den och slår barnen på fingrarna om de gjort nåt odygdigt?

När jag gick i skolan var de som bodde långt ifrån inackorderade men jag tror nog att de i Hunneberg fick gå till skolan. Det var fem familljer som bodde i Hunneberg. Barnen från Rönnkullen var nog inackorderade. Det var stora barnfamiljer i Nästansjö på den tiden.

Lova hade småskolan 1-2:an och Lars hade folkskolan 3-6. Vi gick ingen skola sedan, jo fortsättningsskolan förstås fast det vara bara några veckor, tror jag. Lars Lindblad var en duktig och bestämd lärare. Vi hade respekt på för honom! De var duktiga båda två.

Skoldagen började alltid med att Lars Lindblad satte sig vid orgeln och spelade. Sedan bad han fader vår. Alla samlades i stora salen på morgonen.

På rasterna om det var kramsnö byggde vi snögrottor. När det var barmark lekte vi ringlekar och spelade sten. Vi sökte rätt på fina stenar och kastade dem. Vi hade gummibollar som vi fick vara rädda om så de räckte länge. De kastade vi upp mot en vägg. Det fanns nog regler men jag minns inte.

Jag minns en pojke som var stor och kraftig- nästan lika stor som skolläraren. Han fick gå fram till kamin och böja sig framåt. Han hade grå vadmalsbyxor. Läraren tog pekpinnen och gav honom stryk. Lärarna gav inte så mycket stryk, bara om någon gjort sig förtjänt av det.

Jag tyckte om historia och geografi. När man tänker efter minnns man bara det roliga.

Vi hade matsäck med oss till skolan.Det var mjölk i en liten flaska, stor som en samarinflaska ungefär, och så hade vi hårdsmörgås. En flicka som var enda dottern i sin familj hade alltid så goda smörgåsar. Vi satt i bänkarna och åt. Det fanns inte plastpåsar som nu utan bara smörpapper så det blev ju mycket smulor.

Vi hade en skolstäderska som städade när vi gått hem. Vi fick ledigt en lördag i månaden för då skulle skolstäderskan skura skolan. Vi gick skola på lördagar också. Jag minns ingen vaktmästare utan det var städerskan som bar in vatten från brunnen och eldade i kaminen på morgonen.

Lärarna hade lägenhet i skolan. De hade ett litet kök och två rum och jag vet att vi försökte kika genom dörren ibland för vi tyckte de hade så fint.

Om man jämför nu och då är det som natt och dag. Mycket var nog ändå bättre då än nu. Vi fick llära oss hur vi skulle hälsa och lite allmänbildning. En dag ska jag aldrig glömma. Det var en pojke som var stor och kraftig och skulle lära sig att hälsa fint. Han gick fram till läraren och gjorde väl sig till. Han var lite hjulbent och spelade dessutom lite teater. Vi höll för munnen och skrattde. Men då tog läraren fram pinnen vid kamin och dängt den där pojken. Jo, vi skulle öva på hur vi skulle hälsa. Då fick en och en gå fram till läraren och pojkarna skulle träna på att bocka. Jo det var bra, vi fick lära oss lite allmänbildning.

Idrott. Jodå, nog hade vi det. En gång i månaden kanske, det var inte så ofta. Vi fick styra ihop bänkarna och göra armar uppåt sträck och knäna böj.
Vi hade slöjd också. Det var Alma Nilsson hade slöjd. Hon var så förvärkt och hade stela fingrar. Hon skötte posten också. Hon var duktig på att lära ut. Vi fick sticka och vi använde ju grått hemgarn som var vasst. Sedan fick lära oss att virka. Grytlappar. Vi fick också lära oss att brodera. Det var faktiskt roligt. Jag tyckte det var roligt så det har jag fortsatt med!

 

 

Anna Jonsson, Nästansjö, född 1917 berättar:

Jag gick skola på 20-talet. Jag började 1924. Då hade vi en rektor som hette Bosson. Han kom och hade folkhögskola, någon slags kurs för de äldre ungdomarna i byn. Esbjörn gick den och han var nog uppemot 18 år. Bosson kom två gånger till Nästansjö med. Han var vinterbadare och ett år såg han till att vi fick en isbana från skolan, över vägen och ner mot sjön. Man bar vatten från brunnarna. Det fanns ju inga bilar men Appelqvist körde ju posten i och för sig på den tiden men lärarna ifrågasatte ändå idén.

På skolan hade vi inga leksaker, vi åkte aldrig skidor eller sådant så vi spelade ofta ”kassa” eller ”sten”. Då använde vi småstenar och byggde högar som vi sedan skulle kasta på och så kunde vi vinna stenar av varandra. Den som fick flest stenar vann. Den blev förmögen och fick en ”stor kassa”. Jag var vänsterhänt från födseln men i skolan var det stopp. Det var lite svårt att spela sten med höger hand och jag minns vid något tillfälle när jag spelade sten ute på skolgården och använde vänster hand då lärarinnan kom förbi och så fick jag skäll. Vi hade ingen idrott. Vi stod i lektionssalen mellan bänkarna och gjorde ”höften fäst, armar uppåt sträck, knäna böj”. Fattigbarnen var det synd om i skolan. De blev behandlade som mindre vetande, även de som var väldigt skärpta. Mina föräldrar, pappa, hade skjutsstation. Vi hade därför telefon, nummer 2 (Rubert Nilsson hade ettan, han skötte om affären). Lindblad kom emellanåt hem till oss för att ringa och ibland fick vi springa med bud till honom så jag klarade mig ifrån mycket tack vare det.

I klassrummet satt vi i rader beroende på vilken klass vi gick. 3,4,5,6:an gick i samma klassrum. De yngsta satt längst fram i klassrummet och de äldsta bak. Fru Lindblad hade 1-2:an. Jag minns en gångnär jag ville att min yngre kusin Ester (farbror Andreas dotter) skulle sitta bredvid mig. Lars Lindblad nekade mig. Jag flyttade då Esters böcker och la bredvid min plats och så satte Ester sig där. Då sa Lindblad inget.

Jag minns aldrig att vi var ute på lektionerna. Enda undantaget var på våren när vi skulle städa skolgården. Vi skulle göra det på rasterna men om vi inte hann bli klara fick vi fortsätta på nästkommande lektion. Vi tog med oss kvastar och ”harven” hemifrån. Det var som friluftdag. Det var livet!

Swandes Elise städade ett tag. Faster Anna och Elsa hade också skolstädningen ett tag. Det gick nog på anbud. De hade vårstädning och höststädning och då var det viktigt.

Lindblads bodde i en lägenhet på skolan. Den låg där nere och hade kök och två rum. När Lindblad blev pensionär byggde han huset de flyttade till sedan. Då tog Frisendahl över lägenheten på skolan. Jag hjälpte Ebba med sonen Bo. Bo var i alla fall 2-3 år och då bodde de på skolan.

Frisendahl kom vårterminen 1930. Han var ung och stor och lång (långa ben) och många av de äldre eleverna blev lite förtjusta i honom. Jag hade honom vårterminen i sjätte klass. Frisendahl hade många nya idéer. Han stannade inte så länge men hann ordna med badhuset (på ”baksidan byn, snett mitt emot Swandes lillstuga, ungefär där skidspåret kommer ner mot vägen idag) intill en kallkälla. Det var fantastiskt! Faster Greta (farbror Nils fru) jobbade där. Det fanns en vedeldad värmare, en kamin med stenar och bänkar att sitta på. Det var en bastu mer än någon annat, men det kallades badhuset. Fruarna i byn fick tvätta kläder där- oerhört bra! Frisendahl anordnade friluftsdagar och skidtävlingar.

Jag minns i början när han jobbade, innan han kunde namnen på alla eleverna, att han brukade peka med sin linjal på eleven han ville skulle svara och säga ”Du, du som jag siktar på”. Jag kan se honom framför mig än idag. Någon gång kom han och tog mig i luggen och sa ”Du väsnas som en ångmaskin!”. Jag var var nog ganska vidlyftig. Vi var sex elever i sjätteklassen det året och då satt vi längst bak.

Jag hade lätt för mig i skolan och när jag gått ut skolan ville jag låna pengar av pappa för att få gå lärarinneseminariet men det kom inte på frågan tyckte pappan som ansåg att jordbruket var det enda riktiga att ägna sig åt.

Anna och Dora hade skolbespisningen från hösten 1949 till våren 1951. Det var dåligt betalt och de höll till i missionshuset eftersom det hade blivit så många elever på skolan att även lärarbostaden användes för undervisning. Det hade funnits skolbespisning ett eller ett par år tidigare också och då hade Ingrid Ramstedt och Inga Persson (syster till Mats Persson) skolbespisning men det var första skolbespisningen vad jag vet om.

När vi jobbade var det ibland på vintern så kallt att mjölken frös. Jag minns en gång när vi tinade upp mjölken och gav den till skolbarnen att dricka och barnen sedan for hem till sina föräldrar och sa att jag och Dora hade spätt ut mjölken med vatten (eftersom den ju blir vattnig när den frusit). Det var inte roligt. Det fanns ingen brunn vid missionshuset utan vi fick hämta vatten på kälkar hos Mats Persson. Många gånger hände det att vi råkade spilla ut vattnet på vägen tillbaka. 110 portioner skulle vi laga ett år.

Ragnhild från Heligfjäll tog över skolbespisningen när jag och Dora slutade (vi for istället till Skåne och jobbade, vilket vi tyckte var himmelriket jämfört med barnbespisningen). Ragnhild såg till att eleverna från någon skolklass fick gå skola på missionshuset istället och barnbespisningen fick flytta till lägenheten på skolan.

1955 var jag tillbaka som kokerska på skolan. Min syster Svea hjälpte till med det hon kunde. Då lagade vi mat i lägenheten på skolan och det var lite primitivt men mycket lättsammare då det fanns en brunn på gården. Jag brukade köpa mjölk hos Lennart Vikström och tog med den på sparken.

Jag och Sylvie hade vårstädning ett år. Jag skulle hjälpa henne. Vi skurade väggarna och när vi kom till strömledningarna fick vi stötar. Du kan tro att det var farligt. (Strömmen kom nog i början av 40-talet, tror jag, och vattnet kom i början på 60-talet. Gammskolan hade aldrig indraget vatten utan det blev först i nyskolan.)

1964 var nya skolan klar med det nya köket. Det var invigning 1 december 1964. Det var så bra så det gick nästan inte att förstå det! Jag var som i trance! Det var som en dröm med rinnande vatten och slask som det bara försvann genom. Du kan tro att det var jobbigt att bära ut all slask varje dag på gammskolan!

När jag var liten var det små förhållanden. Alla hade det ungefär likadant, utom Kronjägarn Holmbergs och Lindblads kanske och Rubert Nilsson. De var lite förmer. Folk hjälpte varandra på den tiden men trots att kronjägarn hade det så bra var han snål och barnen hade nog inte så bra med mat. Inte heller var han hjälpsam.

1980 gick Anna i pension.

 

Bert-Erik Jonsson, Nästansjö, född 1929


Jag föddes i Skalet (Iliden) men vi flyttade till Nästansjö och pappas hemställe när jag kanske var två år.

När jag gick i 1-2:an höll vi till i bakestugan som stod där Tidströms bor nu. Vi hade bakeugnen i klassrummet. Man gick in där ingången är idag och så låg klassrummet västerut. Lova Lindblad var min fröken. Jag tyckte att hon var bra. Hon var som lite kärv men hon var snäll samtidigt. Hon var rättvis, hon var aldrig orättvis. Senare byggde Frisendahl på den där bakestugan när han tog över huset så den gamla bakestugan är inbyggd i huset som står där än idag.

3-4:an gick jag i gammskolan med Anna Granath. Hon hade haft lappskolan i Bäsksele men så flyttade de lappskolan till Nästansjö och så gick vi tillsammans med samebarnen. Det var många barn från Klimpfjäll som var inhysta i Nästansjö och gick skola här. Jag hade inga bekymmer med Anna Granath och det berodde på att mamma och pappa bodde för nära skolan men jag tyckte att hon var väldigt orättvis mot de som var inhysta. Granath bodde hos Rickards (Jan Abramsson).

I 5-6:an hade jag Frisendahl. Han var bra, jag tyckte att han var bra! Han hade en jäkla pondus men han var snäll. Han hade en kärv uppsyn. Man gjorde aldrig nå´t jäkelskap mot honom. Han ordnade skidtävlingar och gillade idrott. Slungboll och allt möjligt, friidrott och brännboll. Han hade haft polio som ung men det hade han tränat bort så det märkte man aldrig. Frisendahls flyttade sedan för att barnen skulle få närmare till högra utbildning.

Vi hade slöjd på övervåningen men jag tror det var först i 5:an. Frisedahl var slöjdlärare själv. Morgonsamling hade vi inte i 1-2:an i alla fall. Lova hade ingen i bakestugan, hon hade inga instrument där. Hon läste ibland nå´n vers eller nån text. Vi fick lära oss psalmverser som vi skulle kunna läsa upp utantill.

Jag minns vi var mycket i Lindblads. Bernt-Ola, deras yngste son, fick jag ofta vara med. Han var snäll som lät mig vara med. Vi brukade spela loppspel på vinden hos dem. Det var också han som gjorde skolplanscherna vi använde på skolan med bokstäver. Jag minns särskilt E där han ritat en elefant med sådant där kläde de har i Indien. Det glömmer man inte.

Eftersom Lindblads var lärare var de några av de första som hade frukt och sådant i byn. Jag minns att de hade apelsiner som Lova brukade dela upp i klyftor och sockra lite på klyftorna.

Lars Lindblad kom till farsan (Esbjörn ) och blev klippt. Han brukade också komma till farfar och röka innan han började jobba på morgonen.

OBS OBS OBS!!! (klassfoto i minnen från egen tid!!! Förmodligen är första raden 1-2:an)

Friluftsdagar ordnade Lova ibland när jag gick i 1-2:an. Vi fick med sig matsäck och så gick vi till "Barn" där det var en klipphäll. Vi gjorde sådana utflykter ibland. En gång gjorde vi ett studiebesök, det var nån jubileumsgrej. Vi åkte buss (förmodligen postbussen, det var nog före Verners buss) till Vilhelmina och fikade på Sundins. Det var som att vara i storstan. Det var historiskt! Då gick jag i 2:an med Lova.

Vi hade aldrig nå´n gymnastik i småskolan. Vi for ibland till Kvarnbacken vid Krokbäcken på friluftsdag.

Allihop skulle ut när det var rast.På rasterna spelade vi brännboll. Frisedahl var mycket ute och var engagerad i lekarna. På våren spelade vi kula. "Jänten" spelade boll uppefter väggen. Skolgården var uppdelad så att vi spelade brännboll på vissa ställen och lägndhopp på en speciell plats. Det fanns en berså (den bestod av stora, höga björkar redan när jag gick skolan så kanske planterades den när skolan byggdes 1905…) bredvid skolan åt Rubins håll sett. Där fick vi fick hålla oss (mellan bersån och vårt hus) när vi kastade slungboll. Slungbollen var vi duktiga på att hiva iväg!

Skolvägen (=körvägen) gick bakom huset vårt och förbi gammkapellet. På den vägen gick häst- och gångtrafik. Körvägen fortsatte bakom Leonards och förbi Nisses (Nils Andersson, nuvarande Jan Freriksson) förbi August Björkmans (Gerd Åbergs) och vidare till Bränna. Artur hade sedan brutit väg från Bränna och mellan Sigfrids och Rönnkullen till Björnbäcken. Åt andra hållet gick skolvägen mellan skolan och vedboa och där delade vägen sig, en gick till Melkers nuvarande hus och så därefter ut till Fredrikshall. Den andra vägen gick snett förbi Wandas och förbi Alberts (Gösta Adamsson) mellan stugan och ladugården, lite högre upp än där landsvägen går idag. Sedan gick den förbi Jakob Persson och sedan förbi Hjalmar Svenssons (Nils-Arnes) och kom sedan ut på landsvägen. Västombäcken där Swande har skiftet och förbi Gnögges och förbi Sethes och sedan förbi Rickard Edmans på samma ställe som idag och vägskälet vid Jönkes är på samma ställe som idag. Baltsars nuvarande vägskäl är nytt. Förbi Hermans går vägen på samma ställe idag.

Jag minns aldrig någon vaktmästare på skolan. Isf var de där innan och efter skoldagen. Eller jag minns inte. Den där gammskolan hade högt i tak nå´ enormt. Där fanns stora gjutjärnskaminer. I stora salen var en jättehög kamin, vacker och krusig. Det fanns en vattenkopp för att få luftfuktighet.

Vi brukade skjuta papperstussar. Spottade på papper och rullade ihop det till en hård liten kula som vi sedan sköt iväg. Vi vart träffsäker till slut. Sådant där var tillfälliga påhitt. Kom lärarna på oss blev det lugnt ett bra tag.

Vi gick hem och åt lunch, vi som hade nära hem. Det blev väl mjölk och smörgås. De som bodde längre bort hade med sig mat, en liten flaska med patentkork och någon smörgås. De satt i korridoren och åt. De fick ju inte sitta i bänkarna för då kunde de spilla på böckerna.

Strömmen kom 1940. Vi hade fotogenlampor som hängde i bågar i taket på skolan. Jag tror inte ljuslamporna som vi sa (med strumpan) kom förrän senare. Det var mörkt på vintrarna!

Efter 6:an var det fortsättningsskolan. Året efter jag gått ut sexan var det en månad fortsättningsskola. Det var i folkskolan på Vilhelmina (Volgsjö skola). Jag bodde på Vilhelmina hos målar Persson då. Det var bra, de var snälla. Jag vet inte rikigt syftet med fortsättningsskolan, om det kanske var lite orienteringsämnen men annars var det vanliga ämnen. Året därpå gick jag två månaders slöjdkurs.

Vi hade utedass. Vi fick räcka upp handen och fråga ”Fröken, får vi gå ut?”. Vi hade julfest med teater. Granath brukade få uppskickat från Skåne frukt och stora pepparkaksgubbar som hon delade ut. Frukt var inte vanligt då.

De som hade det sämre ställt fick skidor; gamla militärskidor, vitmålade med nummer på. Fjällarna hade riktigt fina skidor. Det var ju ett viktigt redskap för dem.

1930-talet

 

Gudmund Edman, Golisen, född 1933 berättar:

 


Skolan som jag gick i var ett timmerhus med två våningar. Det var tre salar på nedervåningen med 1-2, 3-4 och 5-6 klass med ca 20 elever i varje klass. På övervåningen fanns slöjdsalen.  Skolan stod närmare lite längre ut på skolplanen än nuvarande skola. Skolans vaktmästare hette Sylvia Henriksson och hon skötte bl.a. om att elda så det var varmt.
Vår magister hette Valfrid Frisendal som bodde i huset där Roland & Torbjörn Tidström numera bor i. Han var snäll och rättvis.

Min lärarinna i 1:a klass hette Lovisa Lindblad, men bara en termin sedan fick jag Klara Nilsson under resten av 1:a klass och även 2:a klass. 3-4:e klass hade jag Anna Granath en mycket sträng och orättvis lärarinna. Har gått alla år i Nästansjö skola förutom 5:e klass som jag gick i Tresund där Elsa Holmgren var lärarinna. Det året var jag getarpojke därför fick jag gå skola där.

Anna Granath var mycket orättvis och sträng fröken som gjorde skillnad på fattiga och rika barn.
Jag minns att Sven Järring delade ut skidor till barnen i skolan, men Granath bestämde vilka som skulle få ett par. Jag hade ca 1 mil till mitt föräldrahem och på den tiden var det bara en körväg, på vintern en oplogad väg. Jag fick inga skidor men däremot barn som bodde i Nästansjö fick sig skidor.

En gång slet Granath av ett öra på ett barn, hon blev anmäld men fick inget speciellt straff vad jag minns.
Magister Frisendals son Otto stal äpplen hos kronjägare Holmberg, när Anna Granath fick reda på detta gav hon Otto pengar som han fick betala äpplena för. Hon var snäll med de rika barnen medans jag och de fattiga blev hotade med uppfostringsanstalt om vi gjorde bus.

Jag kunde inte bo hemma under skoltiden eftersom det var långt för mig till Golisen som var mitt föräldrahem, då fanns inga skolbussar. Under första klass bodde jag hos min syster Elsa och hennes man Gunnar. Under 2:a, 3:e, 4:e och 6:e klass var jag inackorderad hos Frans Eriksson eller Ersson som alla sa även kallad Macke. I Tresund där jag gick 5:e klass fick jag bo hos Henry och Siri Vesterlund.

De gånger jag kunde fara hem var på skollov som jul, påsk, ”pär” och sommarlov.

I huset som står bredvid ”fryshuset” (affären) kunde vi som var fattiga hämta oss en omgång kläder som tanterna i byn sydde upp till oss. Jag fick ett par byxor, en skjorta och jacka. Man kunde också få ett par skor om man behövde. Kläderna var sydda i likadana färger så alla kunde se att man var fattig.

 

Rubin Jonsson, Nästansjö, född 1935 berättar:

(här tillsammans med sin bror)

 

Det var anbud på att såga ved till skolan. Morfar höll skolan med ved något/några år.

1964 i december invigdes nya skolan. Det var reportage i tidningen. Därefter rev de gamla skolan.

Jag gick klasserna 1-6. Sedan slutade jag och började köra åt John.

Klara Nilsson hade jag som lärare i 1-2:an. Hon tog nog över efter Lova Lindblad och hann jobba flera år i Nästansjö. Hon hade skola i Hunneberg innan hon kom till Nästansjö. På den skolan hade de skolbespisning innan vi hade det i Nästansjö. Det var en ambulerande skola för sedan hade hon skola i Tresund och sedan tillbaks till Hunneberg igen. Jag minns att vi en gång for med Klara Nilsson på utflykt till Sigfrids. Vi gick dit och hon hade med sig saft och bullar som hon bjöd på. Jag minns också att jag tyckte att Sigfrid var som en jätte!

Granath var lärare i 3-4:an men där har man försträngt allt... Hon hade inget vidare humör och sämst var humöret på måndagar. Granath for aldrig ut. När jag gick i 3-4:an fick vi ibland följa med 5-6:an och åka skidor och så. Varje jul brukade vi ha julfest med teater. Granath brukade få uppskickat, från Skåne, frukt och det var inte så vanligt på den tiden. Man skulle tacka och det var så viktigt som att det var hon personligen som bjöd oss...

I 5-6:an hade jag Holger Hultstrand. Han var bra, mycket bra! Han talade om att när han först kom till Nästansjö hade han gått till skolgården och tittat. Några stod och klöv ved och Hultstrand hade gått och satt sig på en kubbe och tänkt ”Vad har jag gett mig in på?”. Vi fick börja ha lite gymnastik när Hultstrand kom men inte var det så mycket. Ibland var vi ute och åkte skidor, t ex åkte upp till Klippen. När Hultstrand hade gymnastik i klassrummet ibland, styrde bänkarna åt sidorna och hade gymnastik. Vi for på en del utflykter och friluftsdagar t ex "västi" kKokbäcken till Kvarnbacken. Då fick vi ha med oss fika. Vi hade morgonsamling var sal för sig. Hultstrand började med att sjunga och kanske läste han något ur katekesen. Det var psalmer och Fader vår.  

Jag hade slöjd med Frisendahl. Vi höll till på övervåningen i skolan. Det var två rum med dörröppning emellan där dörren var bortlyft. 

Det fanns en skola innan gammskolan byggdes. Den skolan stod mer österut än nuvarande skolan, vedboden stod rätt nära Rubins hus. Vedboden från gammelskolan flyttade vi till stormyran sedan.

De sista två åren jag gick var det skolbespisningen i Missionshuset. Innan dess skulle vi ha med oss egen mat men jag hade ingen mat eftersom mamma var död och pappa hann väl inte tänka på sådant så jag satt bara och tittade på när de andra åt.

På rasterna var vi ute och lekte. Vi spelade brännboll på framsidan av skolan. Barnen som gick småskolan lekte på baksidan.

Sylvia Henriksson var vaktmästare och städade också. Ungarna brukade bära in vatten och ved men nog gjorde hon det också. Hon måste ha varit där hemskt tidigt, säkert vid fem för att hinna elda upp värmen. Det var stora kaminer på skolan men det var högt i tak och kaminen stod i hörnet så visst var det kallt även i klassrummet när det var kallt ute.  

Jag gick aldrig sjuan men sjundeklassen gick några år i Allan Sjöbergs hus och sedan flyttade de till missionshuset.

Det fanns en fotbollsplan uppe vid Mackes men den använde vi alddrig under skoltid vad jag minns. En del äldre spelade efter skolan. Frans Ersson hade upplåtit marken men han varnade och sa att  ”Ni får finna er i att koerna dyng på plan”.

Om det var nåt speciellt med skolan som inte Sylvia kunde lösa gick de på Henning Stenvall (farsan åt Barbro Billman) som var överman. Nisse och Andreas sålde kastved till skolan. Morfarn körde hem minst 150 kubik.

Efter skolan gick jag slöjdkurs i två månader. Jag bodde på hotell Lappland under tiden jag gick kursen.

Vi brukade åka spark utefter lLa på kvällarna när vi var lediga. Det var isigt och vi brukade koppla ihop 6-7 sparkar. Vi fick en sådan fart att vi for västom Krokbäcken. Jag minns ett år när Lars-åke fick en bob i julklapp. Vi tog boben och åkte utför Lia och kom hem först halv två på natten. Farsan och John hade varit och letat oss. Vi brukade vara fem som satt på boben för att få bra fart. Två satt på axlarna på de andra.

Rubin sitter som nummer tre från vänster. Kortet är taget vid bersån som fanns mellan skolan och Rubins hus (man skymtar Rubins ladugård till vänster).

 

Anna-Greta Flodin (f d Ramstedt), Golisen, född 1936, berättar:


Året var 1943, min kamrat och jag var inackorderade hos en äldre dam i Nästansjö i början av vår skoltid. Vi kallade henne för tant Hilda. Hon hade en ängels tålamod med oss barn.

Det var i mitten av december, julen började närma sig. En kväll gjorde tant Hilda i ordning en pepparkaksdeg till oss. Vi bakade stjärnor, gubbar, gummor, bockar och grisar. Dagen efter vaknade vi upp till en underbar doft av pepparkakorna. Vi åt frukost och packade ner mjölkflaskan och smörgåsarna i ryggsäckarna och så bar det iväg till skolan. Där samlades vi i stora salen där 5-6:an gick. Fyra juleljus brann i den lilla adventsgranen.

Idag var det avslutning på höstterminen. En av lärarna satte sig vid orgeln och började spela julens psalmer och alla glada julsånger. Vi sjöng för full hals, fast alla orden kunde vi nog inte… Sedan skulle det dansas ringlekar som t ex ”Sju vackra flickor i en ring, sökande efter vännen sin”. Både pojkarna och flickorna tyckte att dessa lekar var fruktansvärt tråkiga och dumma. När detta var genomfört fick vi en stor fyrkantig pepparkaka med ett bokmärke på och ett glas saft. Sedan var festen slut.

Något vi lärde oss var tacksamhet. Vi var glada åt små ting fast utan julpaket. Sedan for vi hem till tant Hilda och packade ner våra pepparkakor i tomma havregrynspaket och även de små pynt vi gjort i skolan. Därefter tog vi våra sparkar och for hem. Nu började jullovet!

Det var åtta kilometer hem så vi kom hem ganska sent. Lyckan var när vi började se fotogenlamporna i fönstren där hemma, då kändes en underbar känsla i våra små hjärtan.


Nu önskar jag er alla en vit och vacker jul
med skinka och lutfisk och dagar utan strul!

 


5-6:an 47/48

Bakre raden från vänster: Ulla-Britt Ottosson, Maj-Lis Larsson, Louise Lindgren, Bo Jonsson, John Johansson, Rut Nilsson, Birger Eliasson

Mellersta raden från vänster: Siv Tellefors, Ragnar Näslund, Anna-Greta Ramstedt, Berit Tellefors, Ulla Embring, Edit Eriksson, Anita Mårtensson, Bror Berthold ?

Nedre raden från vänster: Elisabet Frisendahl, Valfrid Frisendahl, Britta Andersson, Eva Andersson

Just det här fotot togs under vår skolresa till Umeå. Det var första gången vi var till en stad! Vi åkte rälsbuss dit och bodde nog i nå´n skola. När vi gick runt inne i stan fanns det många småkiosker där de sålde godis men magistern sa "Mina ungar äter aldrig godis" så det blev inte något... För att kunna åka iväg på den här resan hade vi bland annat spelat teater och haft auktion för att samla in pengar. Jag minns fortfarande de olika teaterna vi spelade när jag gick i skolan. Jag fick vara gökärt, snödriva och kvastskaft *skratt*.

Vi hade också friluftsdagar i skolan. Vi for ofta till Klippen men ibland var vi också till Krokbäcken där vi lekte "Påven bannlyser". Vi hade väldigt bra kondition på den tiden! Jag trivdes bra i skolan. I 1-2:an var Klara Nilsson min lärare, i 3-4:an Anna Granath, i 5:an Frisendahl, i 6:an Holger Hultstrand (han var en underbar magister!) och sedan hade vi Frisendahl i 7:an igen. Jag antar att Frisendahl studerade några högre kurser (för att kunna undervisa i sjunde klass också) det året jag gick i 6:an.

När jag gick i skolan fick vi mindre bemedlade kläder. Jag minns särskilt trosorna (underbyxorna som vi sa) med längre ben och knappar i sidorna. När pojkarna såg dem så blev vi allt retade. Någon gång fick vi kappor också. Det var fina kappor men det var ju som att de hade fattigmansstämpel, det var nästan som judestjärnan- alla visste att de kapporna hade vi barn från fattiga familjer fått.

 

 

 

 

Elever födda 1937 (?)

Övre raden från vänster: ?, ?, Anita Henriksson, ?, Hjördis Isaksson, ?, Aina Nilsson, Vivianne Jokobsson, ?, ?

Mellersta raden från vänster: ?, ?, Valter Larsson, ?, ?, ?, ?, ?, ?, Bernt Edman,

Nedre raden från vänster: Gertrud Adamsson, ?, ?, Svea Persson, ?, ?, ?, Ulla Nordvall, ?,

Sittande på golvet från vänster: Lennart Norman, ?, ?, ?, ?, ?,

 

 

 

 

Karl-Erik Ottosson, Nästansjö, född 1938 berättar:


Jag hade Klara Nilsson i 1-2:an och Anna Granath 3-4:an. Anna Lundberg hade jag också nå´t år, kanske i femman. Hon var snäll men vi var nog inte så snälla mot henne. I 5-6-7:an hade vi Holger Hultstand. Det var en snäll magister. Lapparna kom förbi Nästansjö både vår och höst när de buffrade renarna. De brukade lämna renarna nere vid sjön och övernatta i något hus i byn. Den där magistern var så snäll så någon vår fick vi halvledigt, eller ja, magistern följde oss och vi fick titta på renarna nere på sjön.

Jag gick i gamla skolan. Östra ingången hade 3-7:an och på baksidan var en ingång där 1-2:an gick in.

Skolbespisning började kanske i 3-4-5:an. Matti berättade att vi gick och åt i missionshuset väst i byn men jag minns inte det.

Det var en lärarinna som skrämde en elev en gång så han började gå hem till Tresund.

Vi gjorde en pappersinsamling när jag gick i skolan. Vi gick i gårdarna och frågade efter gamla tidningar. Jag och en kompis bestämde att vi skulle ta västra byn och vi samlade in en massa papper! Vi kom till en äldre man som samlat gamla VK och hade en stor hög i farstun, Det var så mycket att jag fick låna pappas häst. Vi magasinerade papper på övervåningen i vedboden. Tror att det här pågick under flera år faktiskt. Sedan vet jag inte riktigt vad de gjorde med allt papper. Om det kanske kom en lastbil och hämtade det..? Sedan hände det en gång om det var påsk eller första maj. Vi hade majsmällare som vi sköt på rasterna. Vi fick inte gå till vedboden och skjuta men så blev det ändå så att det kom en smällare dit och allt papper som var samlat på övervåningen där tog eld. Det brann riktigt mycket så brandbilen fick komma och släcka...

 

Klass 5-6 1951

Lärarinna Anna Lundberg

Bakre raden från vänster: Pänti Sikkinen, Tage Nilsson, Leon Jonsson, Lars-Åke Andersson, Anders Vesterlund, Matti Sikkinen/Eliasson

Mellersta raden från vänster: Erik-Anton Näslund, Jan-Ola Mårtensson, Börje Edman, Elvy Tellefors, Maj-Lis Fredriksson, Karl-Erik Ottosson, Nils-Göran Viklund, Sven-Rune Isaksson

Nedre raden från vänster: Inger Österberg, Viviann Johansson, Inga-Britt Granewald, Inger Eliasson, Ingrid Johansson, Eivor Edman, Ragnhild Boman, Linnéa Näslund

Klass 5-6-7 1952

Lärare Holger Hultstrand

Bakre raden från vänster: Karl-Erik Ottosson, Sven-Rune Isaksson, Lars-Åke Andersson, Hans Ramstedt, Elly Lindgren, Inger Österberg, Jan-Ola Mårtensson, Erik-Anton Näslund, Nils-Göran Viklund, Matti Sikkinen/Eliasson

Främre raden från vänster: Lisbet Ottosson, Eivor Tellefors, Gun Näslund, Solveig Jonsson, Ingrid Johansson, Liliann Markström, Inga-Britt Granewald, Inga-Marta Viklund, Linnéa Näslund

Sittande från vänster: Tage Nilsson, Börje Eriksson, Pänti Sikkinen, Björn Jakobsson

 

Klass 7 1953

Lärare: Anna-Britta Jonsson (Örnfjäll)

Bakre raden från vänster: Anna-Britta Jonsson (Örnfjäll), Östen Gustafsson, Egon Nilsson, Erik-Anton Näslund, Torkel Eriksson, Lars-Åke Andersson, Tage Nilsson, Björn Jakobsson, Knut Lindberg, Hans Ramstedt

Främre raden från vänster: Gun Näslund, ? Hennerfors, Ann-Marie Lindgren, Inger Österberg, Margareta Strömqvist, Anna-Lisa Olofsson, Linnéa Näslund, Solveig Jonsson,

Sittande: Bertil Sörlin, Ove Hedlund, Matti Sikkinen/Eliasson

 

 

Ritning av skolan och skolgården ur Sally Lindströms bok (10- och 20-tal)

 

1940-talet

Eivor Forsberg (f d Tellefors) född 1940 i Nästansjö berättar:

 

Ett av mina starkare skolminnen var begravningen efter vår Kung Gustaf V den 09 november 1950.

Den dagen begravningen hölls skulle vi först gå till vår barnbespisning i Missionshuset och äta lunch. Våra mattanter Lill-Anna och Dora Andersson, överraskade oss med att ha dekorerat i matsalen. På predikstolen stod det tallris och ett foto av kungen, två girlanger i blått och gult var uppsatta och överst satt Svenska flaggan. Mattanterna fortsatte med att överraska, dom bjöd på mjölkchoklad, smörgåsar, bulle med socker på och kakor. Det var gott och festligt.

När vi kom tillbaka till skolan samlades alla klasserna i stora skolsalen, vi skulle få följa begravningsakten från radion som stod uppe på ett högt skåp som kallades materialskåpet. Det som förvånade mej var varför människorna i Stockholm hade börjat samlas i led klockan 10.00 på kvällen före och suttit ute hela natten med varma kläder och kaffeflaskor och väntat på kungen, varför? Detta var svårt att förstå.

Själva begravningsakten kommer jag inte ihåg. Troligen var vi så vana vid mötesgudstjänster så tankarna mina var nog hellre uppe i Missionshuset hos mattanterna som pyntat så vackert.

Efter några dagar fick vi i tidningen se bilderna från begravningståget och alla människorna. Då var vi nog många av skolbarnen som förstod bättre vad vi hade fått ta del av.

 

Kung Gustav V

 

 

 

 

Elever födda 40/42?

Lärare: Solveig Nordvall

Bakre raden från vänster: Pentti Siekkinen, Börje Eriksson, Bengt Österberg, Staffan Nordlander, Agne Nilsson, Gösta Adamsson, Ove Eriksson, Sven Johansson, Solveig Nordvall

Främre raden från vänster: Lisbet Ottosson, Eivor Tellefors, Berit Andersson, Margareta Andersson, Kerstin Björkman, Gunnel Nilsson, Agneta Viklund, Barbro Johansson, Elly Lindgren och Liliann Markström

 

 

 

Anitha (f d Andersson) Sjöstedt född 1944 i Nästansjö berättar:

När jag gick i skolan hade vi som sport att gå på staketet. Om det fanns staket runt hela skolan...? Jag minns inte riktigt men mot Rubins fanns det i alla fall.

När jag gick i 1-2:an hade vi Klara Nilsson. I 3-4:an hade vi Anna-Granath och då gick vi i grönhuset (Allan Sjöbergs). Innan vi började 5-6:an hade den klassen en lärare som hette Folke Bergman och han var så himla snäll. Alla skröt på honom men han slutade lagom tills min klass skulle börja hos honom. Vi fick istället en lärare som hette Max Sehlström och kom från Latikberg. Jag tyckte inte att han var så vidare bra. En gång hade någon förmodligen gjort något ofog i vedboden och Max Sehlström krävde att få veta vem det var. Ingen erkände så då skulle alla i 5-6:an i samlad tropp få marschera längs byvägen västerut. De höll på att bygga Panget då och du kan ju gissa om de som arbetade där skrattade åt oss! Den där Max Sehlström jobbade dock inte kvar så länge efter den händelsen utan då fick vi istället en underbar lärare som hette Ingemar Eriksson. Jag minns att han satt i katedern och rökte pipa och bara myste. Vi gillade honom så jag gissar att vi jobbade på som bara den i böckerna! I sjunde klassen hade vi Anna-Britta Örnfjäll. Hon var mycket bra. Vi gick i missionshuset då och jag minns att av de få gånger hon blev arg var när pojkarna hade skjutit fotboll mot den bakre väggen (den som inte hade några fönster). Det var blött och lerigt den där dagen och väggen såg ut därefter. Vi fick alla gå ut och skura väggen ren!

Vi hade inte träslöjd men väl syslöjd i skolan. Pojkarna hade träslöjd på övervåningen på skolan medan syslöjden var i grönhuset där även 3-4:an gick. Annie (Kjell Jonssons fru, det var paret som bodde på övervåningen i det huset) var vår lärarinna och en gång klagade hon för pappa att jag inte var så flitig i slöjd. Det var när vi skulle sy sådana där skolköksförkläden. Vita förkläden som man hade i finare kök. Sådana skulle vi ha sedan när vi gått ut sjunde klass och skulle gå skolköksutbildning i fortsättningsskolan. Jag var nog inte så intresserad av att göra de där förklädena...

En annan sak jag minns från skolan är att det drog kallt på ryggen när man satt längst ner i klassrummet.

 

Lärare Anna Granath

Bakre raden från vänster: Eivor Fredriksson, Joel Norman, Margit Fjällberg, Björn Olov Björnestål, Jahn Eliasson, Bertil Ottosson, Ulf Jakobsson, Bengt-Ivar Viklund, Lars-Henrik Danielsson, ? Ramstedt, Ove Jonsson, Sigurd Eliasson, Åke Isaksson

Nedre raden från vänster: Margareta Eriksson, Viviann Isaksson, Maj Britt Isaksson, Ann-Sofi Ottosson, Britt-Mari Ottosson, Anitha Andersson, Birgitta Andersson, Elin Johansson

 

Lars-Uno Nilsson född 1946 i Nästansjö berättar:

Från vänster oavsett rad: Anna Granath, Ann-Sofi Ottosson, Elin Johansson, Elsy Fredriksson, Sigurd Eliasson, Ingegerd Ramstedt, Håkan Jonsson, Inga-Lena Viklund, Birgitta Andersson, Bertil Ottosson, Björn-Olov Björnestål, Eva Danielsson, Laila Björkman, Joel Norman, Jan Eliasson, Sigbritt Nilsson, Viola Gustavsson, Lars-Uno Nilsson, Birgitta Dahl, Emma-Lisa Viberg, Maj-Britt Isaksson

På det här kortet hade vi åkt in till Vilhelmina på studiebesök.

 

Jag gick i gammskolan. Då fick pojkarna i 5-6:an bära in ved och vatten till lill-Anna i köket varje dag, och ved skulle bäras in till kaminerna i skolsalarna också. Det var ganska många elever på skolan när vi gick där, det var nog minst 8-10 elever i varje klass.  3-4:an fick hålla till i Maria Sjöbergs och Micke Janssons nuvarande hus. Det fanns bara en kamin i skolsalen och den stod längst fram. När det var riktigt kallt på vintern hann det aldrig bli varmt längst ner i rummet. Snön som man hade på kängorna på morgonen hann vissa dagar aldrig smälta under tiden vi satt i klassrummet.

De flesta pojkarna hade läderkängor på sig och lädret var styvt och knarrade. Vi brukade mjuka upp dem med fiskleveroljan som vi egentligen skulle dricka.

Jag började skolan 1953. Då var snickarsalen uppe på vinden. Det var en stor sal med en kokspis som värmde upp där inne. Det var bara pojkarna som hade träslöjd.

På den tiden var aga tillåtet. Lärarna fick bestraffa barnen genom att slå, lugga och sådant. En lärarinna använde sig ofta av sådana bestraffningar. Jag minns en gång när det var tre pojkar i min klass som satt bredvid varandra i klassrummet. Någon av dem hade gjort något ofog och lärarinnan skulle ge den skyldige en örfil som straff. Nu blev det dock så att den som skulle få örfilen duckade och hon träffade istället den som satt bredvid. Den pojken sa ”Vad fan!”. Oj, vad han fick stryk av lärarinnan ute i hallen sedan. Jag minns också en flicka som lärarinnan var väldigt orättvis mot. Den flickan hade det inte så lätt i skolämnena och jag minns en speciell gång när det satt en plansch med olika mått på väggen. Den där flickan skulle till exempel tala om hur många deciliter som behövdes för olika saker. Hon var nog så fruktansvärt nervös och hon förstod ju inte så när hon svarade fel tog lärarinnan och luggade henne så mycket att lärarinnan fick näven full med hår. Sedan fick flickan följa med ut i hallen och där dängde skollärarinnan henne ännu mer.

När jag gick skolan kom elever från Västanbäck, Tresund och Heligfjäll med skolskjuts. Tidigare hade många varit inackorderade hos olika familjer i byn men nu när skolskjutsarna gick åkte de allra flesta hem och bort varje dag.

 

Maith Kanon, (f d Eliasson) född 1947 i Nästansjö, berättar:

 

På skolkortet är jag 10 år så det är 55 år sedan.

Fettisdag i skolan 1957

Idag var det Fettisdag och hela skolan skulle ut och åka skidor i Siversbacken. Det såg vi fram emot, så var det det dags att åka tillbaka till skolan och det var dags för lunch ,först samling i klassrummen för det var tid för fiskleveroljan. Bara av tanken kom kväljningarna, men det fanns inget val. Fram med matskeden som vi hade i våra bänkar så gick läraren runt och slog i våra skedar en ljummen, tjock  fiskleverolja som stått i klassrummet. Som väl var hade jag fått en burk med lingonsylt av mamma som jag hade i bänken och kunde hiva in en sked efteråt.Sen var det dags att ställa sig på ett led i korridoren och tåga in i matsalen. Jippi! Fettisdagsbulle idag till mat men först bordsbön "I Jesu namn till bords vi går, Gud välsingne den mat vi får" Det serverades kall eller varm mjölk till fetisdagsbullen. Lärarna satt på sin lilla förhöjning längst ner i matsalen så  de kunde övervaka, så vi skötte oss. När vi ätit färdigt stod alla upp och vi tackade för maten "Tack gode gud för maten amen"( bordsbönen varje dag). Därefter tågade vi ut på led och naturligtvis var det rast då .                                          
Det var en lunch att minnas!

 

 

Barbro Nilsson (f d Andersson) född 1948 berättar:

1:a klassen (lärare Klara Nilsson)

Bakre raden: Klara Nilsson, Nisse Norman, Margareta Strömberg, Inga-Lena Nilsson, Louise Eliasson, Barbro Andersson, Birgitta Björnestål, Siv Jakobsson, Anna-Karin Jonsson

Mellanraden: Nils Johansson, Karl-Olov Nilsson, Olle Danielsson, Solveig Tellefors, Ann-Marie Viberg

Främre raden: Leif- Åke Bergsten, Sven-Gunnar Björkman, Martin Andersson, Bengt Ramstedt, Karin Björkman.

2:a klassen (lärare Thea Lindberg)

Bakre raden: Martin Andersson, Sven-Gunnar Björkman, Bengt Ramstedt, Nils Norman, Nils Johansson, Karl-Olov Nilsson, Ann-Marie Viberg, Barbro Andersson

Främre raden: Solveig Tellefors, Karin Björkman, Anna-Karin Jonsson, Birgitta Björnestål, Louise Eliasson, Inga-Lena Nilsson

Klasserna 5-6-7 (lärare Hans Holmlund)

Stående: Martin Andersson, Nils Johansson, Solveig Tellefors, Märta Björkman, Jensine Ottosson, Jenny Fredriksson, Gullan Viberg, Barbro Andersson, Birgitta Björnestål, Anna-Karin Jonsson, Jan Abramsson, Hans Holmlund, Nils Norman, Kent Abramsson.

Sittande: Annika Ramstedt, Lennart Tinderfjäll, Ellen Bergström, Bernt Jakobsson, Robin Ramstedt, Lars-Enar Björnestål, Krsitina Svedberg, Hans-Gunnar Stenvall.

 

Jag minns innan jag började skolan att jag ibland satt på köksbänken bredvid köksfönstret och såg sjundeklassen gå förbi på väg från missionshuset, där de gick skola, till skolan för att äta lunch.

Jag minns speciellt en skidtävling när jag gick i skolan. Spåret gick förbi Sivertsbacken och den som kom sist skulle få en limpa. Det var en riktig köpe-limpa, en sötlimpa, och det var vi ju inte vana vid så den ville jag och min kompis Anna-Karin gärna ha. Därför tog vi det lugnt, vi satt och pratade och mest bara väntade längs med spåret. Till slut kom lärarna och hämtade oss. De var måttligt glada så istället för att få en limpa fick vi skäll….

1950-talet

Bernt Jakobsson, född 1950, berättar:

Jag gick första åren i Dikanäs men i trean började jag i Nästansjö. Då fick vi åka skolskjuts från Grannäs. Vi gick 3-4:an i Allan Sjöbergs hus och jag har för mig att någon lärarinna bodde på övervåningen, att det var lärarbostad där. När jag började 5-6:an flyttade vi upp till storskolan. Då var det turlista på vilka som skulle bära in vatten och ved. Det fanns bara en kamin och när det var riktigt kallt var det kallt i klassrummet hela dagen.

Jag minns en gång när vi gjorde armborst på slöjden. Sedan skulle vi även experimentera med eldpilar och det gjorde vi. Vi sköt mot dasset och där på taket fanns som en ventilationshuv och där var det ett hål som vi lyckades träffa precis och det tog eld i pappret inne på dasset. Det brann uppefter sittbräderna men vi hann dit och släcka innan det tog riktig fart. Vi fick hinka upp vatten ur brunnen. Vi hann bli ordentligt rädda men vi fick nog inget straff för det. Däremot var det slut med armborsttillverkning på slöjden efter den incidenten.

Kälke brukade vi åka i Sivertsbacken på friluftsdagarna.    

Roligast var när Gunnar Olsson började köra bussen. Jag tror att det var när jag gick i sexan. Tvärvägen mellan Heligfjäll och Västanbäck fanns inte då och Olle Andersson körde och hämtade upp eleverna från Tresund och Västanbäck medan Gunnar Olsson hämtade oss och eleverna som kom från Heligfjäll och Golisen. Vi hoppades varje dag att det skulle bli något fel på bussen så att vi skulle slippa skolan. Det hände ibland att det blev tätt med snö och is vid Ängesbäcken och då fick vi vara hemma.

Per-Erik Persson född 1956 i Nästansjö berättar:

Jag gick ettan och halva tvåan i gammskolan. Sedan började vi nyskolan. Gammskolan låg ungefär där gungställningen är nu. Roligt när de byggde nya skolan. Det var mycket gubbar och allt byggnadsmaterial under presenningar som vi var och kröp under och lekte bland. De järnbalkarna som är i taket på nuvarande skolan låg på marken och vi klättrade bland dem och en gång fastnade jag så Filip Markström och John Andersson fick komma och bänn´ lös mig. Mest rädd var jag för att gubbarana skulle skälla på mig.

Jag minns inte när de rev skolan, förmodligen var det på något lov. Det fanns två klassrum på gammskolan. 1-2:an och 5-6:an gick där. 3-4:an gick i Allans Sjöbergs hus. De kom upp till storskolan på lunch för att äta..
I nya skolan fanns tre klassrum. Träslöjd hade vi i Allan Sjöbergs hus. Kjell (Rubins farbror) och Annie rådde om huset och bodde på övervåningen då. När vi gick på träslöjd fick vi med en slant hemifrån för att kunna köpa någon godisbit i Henrys ICA-butik som låg i Ulf och Evas nuvarande hus. Det var roligt med nya skolan. På ett vis var det mer spännande i gammskolan för där var det fler rum och skrymslen att vara och kut i. På vinden var det stort och spännande.

Jag hade Aina Svanberg på lågstadiet. Många vikarier hade vi i 3-4:an. Yngve Hellqvist och Birgitta Appelqvist hade vi i 5-6:an.

Jag minns en gång när vi hade spelat brännboll på idrotten. Kverulant stod på tavlan när vi kom in efter matchen. Yngve påstod att det var jag som var kverulant för att det var nåt domarbeslut jag inte godtagit. Då var jag inte glad... Någon dag efter den händelsen hade Yngve tappat sina bilnycklar på skolgården. Jag hittade dem nästa morgon och du ska veta att jag länge stod och vägde dem i handen och funderade på att kasta bort dem men det kunde jag trots allt inte så jag lämnade dem till honom.

Sylvia Henriksson var vaktmästare och Anna lagade maten. Hon var fantastisk på att laga mat. Hon var duktig på att få det gott!

Jag var sista årskullen som kunde gå folkskolesjuan. Det var bara jag och Emry som gick här och vi hade tänkt sluta efter folkskolesjuan. (När vi gick i sexan hade de intagning till gymnasiet så när vi hade gått folkskolesjuan kunde vi inte välja gymnasiet, vi hade likson försuttit vår chans). På vårterminen kom Bo Johansson och talade om för oss att vi inte skulle få något jobb utan vi var tvungna att gå grundskolehögstadiet. Och så blev det. I sjuan på Vilhelmina fick vi räkna en helt annan matte till exempel. Det var inte så mycket repetition utan ett helt nytt tänk.

Jag minns en händelse från gammskolan. Morsan hade köpt de första täckjackorna. Jag och Svenne fick en var och de skulle ha räckt till sjuan minst. Jag hade en mörkbrun, lång som en kappa för att jag skulle kunna växa i den. Så en dag i korridoren på gammskolan blev jag inknuffad mot kaminen spm stod där så jackan brändes sönder. Jag var nöjd. Det var det bästa som kudne ha hänt!

På rasterna lekte vi i skogen innan det blev is på hockeyplanen. Sedan åkte vi skridskor hela vintrarna. Vi trampade själva planen och spolade själva. Om det kom riktigt mycket snö kunde Gunnar Eliasson skotta planen med traktorn samtidigt som han röjde snön från skolgården men annars gjorde vi det själva. Hockeyhuset kom dit under min skoltid.

Jag minns också en episod när vi gick på gammskolan. Eva Jonsson och Gun Ramstedt hade hängt ut skridskorna på ett räcke utanför skolan. Jan Danielsson föreslog att jag och Melker skulle hälla vatten i skridskorna och det gjorde vi. Det var ju kallt ute den där dagen. Sedan fick vi jäntstryk som vi aldrig förut fått! De snömulade oss och jag minns att Gun som hade läderkängor sparkade mig hårt på smalbenen.

Första klassen 1964

Från vänster: Torkel Nilsson, Astrid Eliasson, Bengt Eriksson, Leif Henriksson, Gunilla Billman, Ulrika Ramstedt, Ellinor Andersson, Annika Vikström, Aina Svanberg, Per-Erik Persson, Melker Eliasson, Ingemar Fredriksson, Karl-Gustav Ottosson, Sten-Göran Björkman

 

Sven-Olof Persson född 1958 i Nästansjö berättar:

Jag hade Aina Svanberg i 1-2:an och sedan hade vi Henny Hjälm, eller vi hade egentligen en massa vikarier under några år. De här vikarierna var alltid gamla pesionärer. Vi brukade reta fröken när hon inte unde spela orgeln till morgonpsalmen. I 5-6-7:an hade vi Yngve Hellqvist .
Det var morgonbön och morgonpsalm varje morgon.

Om man inte gjorde uppgifterna på lektionerna eller hann med fick man sitta kvar och räkna eller skriva efter skoldagens slut. Då fick vi sitta kvar när Aina Svanberg hade slöjd med någon annan klass. Man fick inte räkna på fingrarna utan gjorde man det slog lärarna en på fingrarna.

På rasterna spelade vi hockey och fotboll. Vi trampade planen på rasterna på hösten och efter skolan stannade vi och spolade isbanan. Rasterna var absolut roligaste som fanns. Jag minns när vi kom tilll Vilhelmina och rasterna plötsligt blev absoluta pinan. Där fanns ju ingenting att göra.

 

 

Följande bilder har Edit Jonsson delat med sig av:

1-2:an 65/66

Bakre raden från vänster: Carina Abramsson, Björn-Olov Andersson, Kjell-Åke Jonsson, Jan-Erik Jonsson, Sven-Olof Persson, Marice Bergsten, Aina Svanberg, ? , Göran Jonsson, Håkan Henriksson

Främre raden från vänster: Marie Almqvist, Berit Vikström, Disa Jonsson, Ulla-Karin Lindgren, Irja Olofsson, Lotten Jonsson, Marit Ramstedt

 

3-4:an 66/67

Bakre raden från vänster: Per- Erik Persson, Emry Lövgren, Gertrud Hellqvist, Mats Johansson, Torkel Nilsson, Helmersson, Melker Eliasson, Sten-Göran Björkman, Jan-Erik Jonsson, Tord Karlsson, Göran Jonsson

Främre raden från vänster: Marit Ramstedt, Marie Almqvist, Lotten Jonsson, Gunilla Billman, Annika Vikström, Marice Bergsten

5-6-7:an 68/69

Stående från vänster: Roger Helmersson, Mats Johansson, Yngve Hellqvist. Torkel Nilsson, Göran Jonsson, Emry Lövgren, Per-Erik Persson, Bengt Eriksson, Karl-Göran Ottosson, Tord Karlsson, Melker Eliasson, Leif Henriksson, Sten-Göran Björkman, Mats Holmström, Jan -Erik Jonsson

Sittande från vänster: Marice Bergsten, Marianne, Marie Almqvist, Annika Vikström, Gunilla Billman, Lotten Jonsson

 

 

Bilder från från nya skolan i december 1964 eller möjligtvis på våren 1965. VK var på skolan och gjorde ett repotage. Här lärarinnan Aina Svanberg och Jan-Erik Jonsson som gick i första klass.

 

 

1960-talet

Maria Kristoffersson (f d Flodin) född 1961 i Golisen berättar:

Här (kortet nedan) är flickorna Flodin på väg till examen 1968. Ann-Katrin har gått ut årskurs tre, Maria årskurs ett och Kari har inte börjat skolan ännu. Just den här dagen var Anki bandagerad då hon skullekoka kaffe till sin mamma Anna-Gretha som en överraskning. Anna-Gretha hade jobbat hela dagen med att tvätta kläder så Anki ville överaska henne. Men olyckan var framme och Anki fick kokande kaffe över hela handen. Även Karin var bandagerad, men det var hon nästan alltid. Karin var ett mycket aktivt ban som hade hyss för sig ständigt.
Klänningarna var uppsydda av tant Sally i Heligfjäll och hennes dotter Eva Danielsson som var de som sydde upp våra finkläder efter senaste modet.
På den här tiden var inte mammorna eller papporna från Golisen med på examen. Papporna jobbade borta på veckorna och kom inte hem förrän lördageftermiddag och mammorna hade inga bilar.


Hockeyfeber!

Jag satt vid köksbordet och hörde att mamma hade den allvarliga rösten när hon pratade i telefon.   Vad än samtalet handlade om så var det allvarligt. När mamma äntligen kom in i köket, tittade hon strängt på mig och frågade; Vad har du gjort i skolan idag, Maria? Inget särskilt, svarade jag, med oskuldens blida röst. Nähä! svarade mamma och fortsatte, -men hon som ringde berättade att du slagit hennes pojke så svårt att hans tumme gått av! Och att det bara är en tid sen han kom hem utan tänder, och att också det var ditt fel…

Jag skämdes men tyckte att det ändå inte var så farligt, Lillpröjsarn Nilsson och Thommy Abramsson visade ju hur man skulle bete sig på plan. De var mina största förebilder och jag följde varje hockeyturnering noggrant där jag förde bok om varje spelare, hur många mål de gjorde och vilka lag de spelade i. Att Knut hade råkat ha tummen i vägen när jag skulle peta in pucken i mål var ju inte mitt fel, han skulle ha haft bättre handskar, tänkte jag när jag surt kommenterade det som hänt för mig själv. Jag vågade inte säga någonting högt för då skulle jag kanske inte få spela hockey i skolan för mamma. Och det där med tänderna var ju en vanlig tackling!
Hockey var min grej varje rast i mellanstadiet. Anders Ramsteth var stjärnan, Karl-Erik Holström var bästa målvakten och vi spelade varje rast. Jag hade konståkningsskidskor då inga flickor hade hockerör och avundet var stort till killarna som hade riktiga hockeyklubbor med tunt, lindat, böjt blad. Min klubba var ovanligt oböjd men jag kallade mig ändå själv för Lillpröjsarn och spelade snabbt och effektiv, precis som min hjälte.
En av de mest hårdförda debatterna vi hade i skolan de här åren, var när vi förde fram att vi skulle få ha skridskorna på oss på lektionerna, bara vi hade bra skridskoskydd, då skulle det gå så mycket fortare att komma oss ut för att spela. Men det förslaget fick vi inte igenom. Inte heller fick vi igenom att vi kunde vara på ena sidan hockeyplanen när Gunnar Eliasson kom för att skotta med sin traktor och var på den andra sidan planen. Det var ju så onödigt att inte få spela på en rast bara för att planen skulle skottas!
För det mesta skottade vi först och förberedde på eftermiddagen för nästa dags spelande. Hockeyn var det viktigaste i skolan den här tiden och alla raster fylldes med svettigt spel oavsett väder.
Att sen en och annan mamma ringde hem till min mamma och påtalade det olämpliga i att jag var så hårdför på planen var en annan sak. Jag konstaterade dock lugnt att det var bra mycket hårdare tag när Thommy Abramsson och Börje Salming åkte ihop och de var ju hjältar!
Både min och de andras hockeykarriär tog slut när vi började sjuan på Hembergsskolan men min lillasyster Eva bar dock drömmen vidare så långt som upp i landslaget. Nu hoppas jag på att Mirja och Leila tar vid och bär arvet efter Lillpröjsarn Flodin vidare.

 

Birgitta Andersson (f d Gustavsson) från Lomsjökullen, född 1961 berättar:


”Vi hade en lärarinna som hyrde rum hos Verner Eliasson. Jag minns en gång när vi skulle skölja flour på skolan. Alla satt med sina muggar med flour i, lärarinnan tog tid och alla tog flouret i munnen men nästan genast spottade alla tillbaka det i muggen. ”Det är inte flour” sa vi men lärarinnan lyssnade inte utan vi fick börja om och samma sak upprepades: alla spottade ut det igen ”Det ÄR inte flour!” sa vi återigen. Lärarinnan lyssnade inte på det örat utan denna procedur upprepades ytterligare några gånger. Vi bad lärarinnan lukta på vätskan i våra muggar men hon vägrade och uppmanade oss (vid det laget väldigt irriterat) att skölja. Till slut började en efter en av eleverna att kräkas och Gunnar Hörnlund som jobbade på skolan det året fick skjutsa hem oss. Det visade sig att lärarinnan tagit fel dunk, så det som hon så enträget menade var flour var i själva verket stencilieringsvätksa till stencilieringsapparaten…”


Siv-Inger Svanlund (f d Olofsson) född 1962 i Siksjönäs berättar om sina skolminnen från Nästansjö skola:

            11-12 år                     

 

Jag minns att jultomten från Björnberget brukade hälsa på sista dagen före jullovet. Han brukade komma med en julklapp till oss alla på skolan. När julklapparna var utdelade hade vi ringdans runt hela skolan innan vi for hem på lov.

Vi fick också alltid en godispåse av våra busschaufförer Olle och Ebba Andersson innan jullovet. Före sommarlovet bjöd de hem oss på ”gofika”. Traditionen med godispåsen fortsatte Lars-Uno och Barbro med, en mycket trevlig tradition som vi såg fram emot.
Jag minns våra busschaufförer som väldigt ansvarsfulla och trevliga som man kände tillit till, en sorts extra föräldrar/mormor, morfar.

Vi var fyra bästisar som bytte julklappar med varandra, Maria Flodin/Kristoffersson, Anna-Lena Ottosson/Jansson, Maria Mattsson och jag. 
En jul fick jag en likadan tomte i varje paket som var köpt av Erling på Kooperativa . Fortfarande varje jul efter nästan 40 år tar jag fram tomtarna för att få pryda sin plats på hyllan.

Min fröken i mellanstadiet hette Svea Brodin. Hon var världens bästa lärare. Under de 15 år i Nästansjö skola var hon sjuk endast en gång.

 

3-4-5-6:an 1972

Längst bak från vänster: Ylva Strömberg, Knut Jonsson, Siv-Inger Olofsson, Nils-Arne Persson, Anders Lövgren, Birgitta Gustafsson.

Mellersta raden från vänster: Ulrica Mattsson, Tommy Nilsson, Harriet Stenvall, Anna-Lena Ottosson, Elisabet Svensson, Svea Brodin.

Längst fram från vänster: Maria Flodin, Kent Sjöberg, Anders Ramstedt, Kurt-Agne Bergsten, Karl-Erik Holmström, Lena Nilsson, Maria Mattsson.

 

 

 

Lena Mikaelsson född i Nästansjö 1963 berättar:


Vi var 3 stycken i klassen. En sak jag minns från 1an eller 2an är att det ovanför handfatet satt något visdomsord. Det var som mycket kristendom då, tyckte jag. Aina Svanberg hade kristendomsundervisning. Jag minns att vi skulle göra en teckning av någon som sydde kläder på Bibelns tid förmodligen. Jag funderade över detta ett tag och till slut var jag tvungen att fråga ”Men hur såg en symaskin ut då?” och fick till svar ”Men på den tiden använde man nål och tråd”. Då kände jag mig dum...

Svea Brodin var så himla kul. Hon var ute på rasterna och spelade fotboll och var med på ishockeyplanen. Jag minns att jag längtade tills jag skulle få henne som lärare. Hon var en snäll fröken. Jag minns aldrig att jag var rädd för henne. En gång skojade jag med henne. ”Kan du inte vara borta så vi kan få en vikarie” Och så blev hon sjuk, så att vi faktiskt fick vikarie! Då skämdes jag!

Vi hade syslöjd i nuvarande träslöjden tror jag och träslöjd hade vi i Allan Sjöbergs hus.


Lillemor Björkman född 1964 berättar:


När jag gick 1-2:an hade vi Aina Svanberg som lärare. I 3-6:an Svea Brodin. Jag kom mest ihåg matte men jag är ju inte så duktig på matte nu så jag vet inte varför egentligen jag minns det bäst men då i skolan tyckte jag att matte var roligt. Vi var ganska många som var födda 1964, vi var nog 9 stycken. Vi blev några till under skoltiden då några barn flyttade in.

Vi hade träslöjd i Allan Sjöbergs hus. Syslöjden hade vi på skolan. Jag minns att vi sydde och jag minns att Roland råkade sy nålen genom fingret men vart på skolan vi var minns jag inte. Kerstin Sohlén som syslöjdsfröken, Kjell Forsgren som träslöjdslärare. Vi kanske hade fler men det är dem jag minns. Sören Johansson var musiklärare för de som spelade instrument.

Lill-Anna lagade maten. Vi åt i matsalen och drack mjölk ur plåtmuggar. De hällde upp mjölk i muggarna och när den stått ett tag var den lite mindre god.

När vi hade gymnastik fick vi ibland gå till bygdegården och hoppa plint. Annars åkte vi skidor, skridskor och spelade fotboll.
På rasterna spelade vi kula, hoppade rep och hoppade twist.

Jag minns att om man åkte man ett visst antal kilometer på skidor fick vi snöstjärnemärken. Vi hade ett litet häfte där man fick fylla i hur många kilometer man åkt och sedan fick man märket. Det fanns med olika färger i mitten.

 

Ivar Danielsson, Golisen, född 1964 berättar:

Vi hade Eilert Norman i slöjd. Han var bra och alla fick en trea i betyg, rubb som stubb. Vi hade slöjd i Allan Sjöbergs hus. I Micke Janssons vardagsrum snickrade vi och i köket höll vi på med järn och emaljerade. När det sedan var slut på slöjden hos Allan ställde han in pingisbord. Det blev nästan som en ungdomsgård.

Matsalen var där den var nu. Sedan 1-2:an, 5-6:an där de är idag och 3-4:an hade sitt klassrum i nuvarande slöjdsalen. Sedan när det blev färre elever blev det syslöjd längst ner i skolan.

När snön hade tinat var det städdag. Då städade vi hela skolgården. Sedan bjöd Sylvia Henriksson, som var vaktmästare då, på en vaniljglass.

 

1-2:an 72/73

Bakre raden från vänster: Aina Svanberg, Christer Sjöberg, Gunnar Henriksson, Betty-Ann Abramsson, Marta Adamsson

Mellanraden från vänster: Ivar Danielsson, Per-Anders Nilsson, Karin Flodin, Jonas Örnberg

Nedre raden från vänster: Urban Björkman, Roland Tidström, Helena Björkman, Lillemor Björkman

 

Paul Danielsson, Golisen, född 1966 berättar:

Jag minns en gång att vi hade friluftsdag i Golisen. Hela skolan gick (eller åkte skidor eller sparkade) till Golisen och sedan åkte vi bob i backen mellan farsan och Svea där det är fullt med skog nu.

Vi åkte skridskor på rasterna. Jag minns att Nils-Arne alltid sprang på hockeyplan. Jag minns också Anders Ramstedt som sköt fruktansvärt hårt. Det var bara att hålla sig undan. Vi hade så bråttom ut på rasterna så att lärarna bestämde att vi var tvungen att sitta och äta minst tio minuter. Då satte vi på oss skridskorna innan vi gick in och åt, så att vi snabbare skulle kunna komma ut på planen. Under den tiden vi var tvungna att vänta snörde vi på oss skridskorna.

 

Mats-Uno Persson, Nästansjö, född 1966 berättar:


Jag minns en gång två stycken följde med mig bakom hockeyhuset och ville ha en snus. Det var svårt att gömma snuset i skolan. Det gällde att ha en plastpåse i fickan och gömma det långt uppe under bältet. Jag hade fullt upp att hitta gömställen hela tiden så att inte Svea Brodin, som var lärare då, skulle hitta det. Ett tag gömde jag det uppe i ventilen på toaletten.

En gång lekte vi Herran på täppan och jag hade precis köpt en ny snusdosa av Rut Tidström, som hade en liten kiosk hemma hos sig (hon sålde så mycket ett tag att drickabilen stannade där utanför). Hon hade en gul bricka med karameller och lite blandat på. Svea såg att jag hade en snusdosa i fickan så hon sprang på mig och tog av mig dosan och spolade ner snuset i toaletten och det var efter skolan slutat!

Vi tävlade i pingis i tävlingen Bästa fyran. Jag fick tävla i Umeå men när vi sedan skulle åka till Stockholm hade jag fått mässlingen. De som var iväg till Stockholm fick autografen av Stellan Bengtsson som var där. Vi vann inte men vi tog oss i alla fall dit till finalen där vi representerade Västerbottens län!

Vi spelade hockey på Vilhelmina och vann mot Vilhelmina. Då fick vi spela med puck och det var en massa regler, bl a fick vi inte skjuta högre än knäna. Då kom Agneta Forsberg med förslaget att vi skulle möta A-laget och då förlorade vi så klart och förlorade pokalen vi redan fått.

Vi hade slöjd i Allan Sjöbergs hus. Bästa slöjdläraren vi hade var gubben med Amasonen. Han tog en rubank och dängde ner den i snickarbänken och sa ”När man använder grejer får man inte bara slänga ner dem i bänken för då blir de slöa och man måste slipa dem”. Sedan fick vi slipa stålet!

Vi gick till Golisen och hade friluftsdag. Jag kanske gick i ettan då. Vi åkte pulka och skidor i Svea Näslunds beteshägn. Två gånger per år fick vi gå till bygdegården och ha idrott inne. Då spelade vi basket.

 

1-2:an 74/75

Bakre raden från vänster: Björn Danielsson, Karin Mattsson, Mats-Uno Persson, Ulrica Canon

Mellersta raden från vänster: Valter Eriksson, Kenneth Nilsson, Paul Danielsson, Kenneth Isaksson, Arvid Edman

Främre raden från vänster: Jenny Danielsson, Kristina Svensson

 

Följande klassfoton har Linnea Henriksson skickat till hemsidan:

 

Förskolan

Bakre raden från vänster: Irené Nyberg, Bert-Ola Abramsson, Agne Danielsson, Malin Stenmark (fröken), Åsa Danielsson

Främre raden från vänster: Birgitta Ramstedt, Jimmy Norman, Olle Adamsson, Linnea Henriksson

1979

Bakre raden från vänster: Jenny Danielsson, Arvid Edman, Mats-Uno Persson, Kenneth Isaksson

Mellersta raden från vänster: Christian (Boa) Norman, Paul Danielsson, Valter Eriksson, Karin Mattsson, Björn Danielsson, Bert-Ola Abramsson, Kristina Svensson

Främre raden från vänster: Sven Eriksson?, Linnea Henriksson, Agne Danielsson, Per Söderberg, Olle Adamsson, Kennet Nilsson

1980

Bakre raden från vänster: Svea Brodin (lärare), Linnea Henriksson, Bert-Ola Abramsson, Markus Sjögren, Birgitta Ramstedt, ????

Mellersta raden från vänster: Åsa Danielsson, Konrad Edman, Kristine Nilsson, Robert Eriksson, Mikael Isaksson, Per Söderberg

Främre raden från vänster: Irené Nyberg, Olle Adamsson, Agne Danielsson

1970-talet

Lotta Johansson, f d Nilsson, Staburnäs (Berget) född 1973 berättar:

Jag kom på ett ganska roligt skolminne (från förskolan). Två år på raken blev jag tilldelad rollen som pepparkaksgubbe med Mikael och Mikael. Jag drömde att få vara sockerkaksbagare, men icke...jag var väl inte rätta typen! På den tiden var det inte till att välja så alla skulle vara nöjda och glada :):) Jag tror mamma har kort med min antagligen trumpna min. Jag minns hur jobbigt det var att hålla min bruna papphatt på plats. Ha ha :):) Tur man kan skratta åt det nu.

Mikael Hellström Nästansjö född 1973 berättar:


Ulrika Canon var min lärare i 1-3:an. Hon var snäll och det är roligt att hon minns en än idag. Svea Brodin var bra, hon också. Hon var sträng men jag minns aldrig att hon var arg på mig.

På vintern knöt vi på oss skridskorna på lunchrasterna och på kortrasterna lekte vi i snögrottorna. Vi trampade snön själva på hockeplan på rasterna för att Ulf sedan skulle kunna spola. På somrarna spelade vi fotboll och vi var mycket i Smurfskogen. Vi spelade också pingis på pingisbordet som stod i korridoren.

Vi hade hockeybockeymatcher mot Storsele. Ibland förlorade vi och ibland vann ni.

Melodifestivalen minns jag också. Det var mest jobbigt, jag gillade inte det där med att uppträda men jag tror ändå att vi vann flera gånger. Vi valde väl rätt låtar att mima till.

Det var två klassrum och matsal och slöjdsal på skolan. Vi hade syslöjd i matsalen och träslöjd där slöjden är nu idag.

Innan vi skulle äta fick någon gå iväg och hjälpa till att smöra smörgåsar och lägga upp på brickor.

Jag hängde på dörren på morgonen. Jag pratade med Gerd och följde Ulf och hjälpte till lite och så.

Flourtanten kom och delade ut flour till oss på skolan. Jag tror det var på tisdagar faktiskt. Vi åkte ju också till tandläkaren tillsammans med klassen. Halva dagen var vi hos tandläkaren och andra halvan på biblioteket. Då penslade de flour (med banansmak) på tänderna och så fick vi en röd tablett som vi skulle tugga sönder som visade om vi borstat tänderna noggrant.

I december var det väldigt stämningsfullt. Vi tände ljus på bänkarna och jag minns inte om vi sjöng lite också.

Vi var på cykelutflykt till Vojmån när Agne Vikström var lärare. Han fixade mycket roligt när han jobbade. Det var på våren för det var is på marken och lite snö i skogen. Jag minns att vi hittade en massa grodyngel och sedan tog Lars-Uno vatten därifrån för att laga mat. Vi var övertygade om att vi åt grodyngel då.

Jag minns också de där skrivstilsböckerna. Jag lovade att göra klart dem på sommarlovet men när hösten närmade sig hade jag fortfarande inte gjort läxan och då fick jag dåligt samvete.

 

Sara Enebjörk, Lomsjökullen, född 1974:

Jag började förskolan, femårsgruppen, 1979. Då gick vi två dagar i veckan. Malin Stenmark var vår fröken. Hon hade något problem med ögonen så ibland hade hon solglasögon fast det inte var soligt. Det tyckte vi var konstigt. Jag minns Malin som en jätesnäll fröken. I förskolan gick vi tillsammans med barnen från Storseles upptagningsområde också men när vi sedan började ettan gick de skola i Storsele.

Lill-Anna och Svea jobbade i köket när jag gick förskolan.

Jag började ettan hösten 1981. Då var det 23 elever på skolan. Ulrika Canon var lärare i 1-2:an (eller om det var en 1-3:a första året jag gick…?) och Svea Brodin var lärare för de äldre. Det var för övrigt sista året man fick betyg i åk 3 minns jag. I trean och halva fyran hade vi Svea som lärare. Hon hade ett grundmurat rykte som en bra lärare, sträng och rättvis. Jag minns mest när någon hade hicka. Då gick Svea bakom våra bänkar (vi satt i ett så kallat U) och när hon kom bakom den som hickade skrek hon till så att alla, oavsett om man hade hicka eller inte, hoppade högt.

Det fanns en stor (nedärvd?) rivalitet mellan Nästansjö och Storsele skolor. Vi brukade ha hockeybockey-derbyn mot Storsele då och då. Till att börja vann Nästansjö oftast och jag minns en speciell gång när vi var så arga för då hade Storsele tagit med sig vaktmästaren som spelade med dem.

Svea flyttade till Lycksele vid jul i fyran. Då hade vi Agne Vikström från Storsele vårterminen i fyran. Birgit Eriksson var resurslärare då och eftersom de båda kom från Storsele ville de skapa bättre relationer mellan oss och eleverna på skolan i Storsele. De ordnade besöksdagar och gemensamma aktiviteter. Det gick väl sådär...

Per-Åke Norin jobbade på skolan när jag gick i 5-6:an. Jag tyckte att han var en bra lärare. Han var snäll och hade respekt med sig. Då installerades ljudslingor i skolan för att Johan Danielsson skulle höra bättre. Läraren hade en mikrofon som han hängde runt halsen så att ljudet gick direkt till Johans hörapparat. En gång glömde Per-Åke att stänga av mikrofonen när han gick in i personalrummet och pratade med de andra lärarna. Johan kunde höra allt Per-Åke sa så vi andra satt runt honom och Johan fick referera hela samtalet han hörde.

Vi åkte på kommunmästerskap i fridrott varje år. Då fick vi alltid med oss frukt, mjölk och två dubbla limpmackor, den ena med falukorv och den andra med ost. Friluftsdagar hade vi i Krontjärn då vi åkte pulka i den enorma backen. Det var roliga dagar!

Vi hade inte gymnastiksal när jag gick skola i Nästansjö. På gympan åkte vi skidor och skridskor på vintrarna och på somrarna spelade vi brännboll och fotboll mest. På rasterna åkte vi också skridskor och lekte mycket i smurfskogen (som skogen intill skolan kallades) och byggde kojor i snöhögarna. Jag minns en speciell koja som jag och Petra hade under rutchkanan som stod ungefär där lekboden står idag. Det var på vintern och vi byggde väggar av snö. Så frös vi färgat vatten i flourmuggar och hade massor av sådana isklumpar i olika färger i den kojan. Vissa perioder spelade vi pingis på rasterna. Pingisbordet stod i korridoren utanför matsalen och det var kamp om att hinna först dit och ”paxa” det sedan man ätit.

När vi gick på mellanstadiet var vi några som gjorde en skoltidning på rasterna. Jag tror att den hette ”Skolnytt” och vi gjorde bland annat intervjuer och reportage på skolan. Det engagerade oss väldigt mycket.

Elon Isaksson var träslöjdslärare något år när vi hade slöjd. Vi tyckte att han var jättebra, vi fick göra roliga saker och han var snäll. Jag minns också en gång när jag gick i sexan tror jag och vi skulle få göra en kniv, för det fick man i sexan. Men då fanns det för lite material till att göra knivar så då fick bara pojkarna göra en kniv. Det tyckte jag var fruktansvärt orättvist!

En gång på första april planerade vi i 3-6:an ett aprilskämt till lärarna. Jag gick i sexan det året. Vi hade nyligen läst om häxprocesserna i historia och vi tog med oss lärarna ut direkt på morgonen och tog med dem till smurfskogen. Där satte vi på dem kjolar, målade dem i ansiktet och band fast dem i några träd. Sedan skulle några tända på rishögarna under träden. Men då kom Urban Hjärne med en vattenkanna och släckte lågorna. Vi var så nöjda med vårt aprilskämt och så senare på förmiddagen ringde telefonen på skolan. Jag svarade och det var en reporter från VF eller VK som hört om vårt skämt och ville komma ut och skriva om det. Vi var så uppspelta, det var så spännande! Alla gick ut på skolgården och väntade och väntade och efter en bra stundropar så ropade slutligen lärarna med en mun ”April, april!” Så blev vi lurade tillbaka! Jag fick stå till svars inför de andra varför jag inte känt igen rösten på den som ringde…

 

Skolresa till Umeå 1983

Här har vi stannat för studiebesök hos John Lindgren i Risträsk. (Bilden lånad från Vilhelmina kommuns fotoarkiv).

Namn räknat från vänster (oavsett rad):
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
Siv
Anneli
Ulrica
Robert
Lars-Uno
Sonja
Erik
Mikael
Alexandra
Robert
Mikael
Maria
Anna
Evelina
Petra
Lotta
Benny
Christin
Mikael
Harald
Konrad
Ilona
Andreas
Eva
Sara
Conny
Veronika
Karin
John
Eva
Eilert
Enebjörk
Hellström
Canon
Eriksson
Nilsson
Gustafsson
Enebjörk
Isaksson
Abramsson
Bergsten
Hellström
Sjöberg
Nilsson
Edman
Hällund
Nilsson
Norman
Nilsson
Eliasson
Edman
Edman
Nyberg
Strömberg
Flodin
Enebjörk
Janemark
Norman
Eliasson
Lindgren
Ahlberg
Norman

 

3-4-5-6:an 84/85

Bakre raden från vänster: Agne Vikström Sonja Gustafsson, Mikael Hellström, Robert Bergsten, Benny Norman, Anna Nilsson, Alexandra Abramsson

Mellersta raden från vänster: Sara Enebjörk, Maria Sjöberg, Veronika Norman, Harald Edman, Mikael Eliasson, Lotta Nilsson, Ilona Nyberg

Nedre raden från vänster: Petra Hällund, Andreas Strömberg, Eva Flodin, Erik Enebjörk, Karin Eliasson

3-4-5-6:an 86/87

Fjärde raden från vänster: Erik Enebjörk, Benny Norman, Sara Enebjörk, Karin Eliasson, Harald Edman, Emma Ingman

Tredje raden från vänster: Görel Dahlberg, Andreas Strömberg, Eva Flodin, Petra Hällund, Kjell-Olov Mikaelsson, Magnus Olofsson, Birgit Eriksson

Andra raden från vänster: Tanja Lövgren, Micael Jonsson, Katarina Eriksson, Per-Åke Norlin, Ingela Nyberg, Jim Risslén, Birgitta Larsson

Första raden från vänster: Liselott Abramsson, Patricia Gustafsson, Jörgen Bergsten, Johan Hällund, Johanna Johansson.

 

 

Tanja Lövgren, Nordansjö, född 1976

Det finns förstås många minnen från mina 6 år i Nästansjö skola plus två år i förskolan. Tänkte

ändå berätta några saker som inte hände i skolan, eller ens i Nästansjö. När man bodde långt ifrån så var det ju nämligen en hel del som utspelade sig på vägen till och från skolan. Både det som var roligt och det som var mindre roligt, eller till och med lite läskigt.

Jag åkte från Nordansjö och sen gick turen lite olika från år till år. Ett tag blev jag hämtad först av alla barnen och då fick jag varje dag åka länge själv i den stora bussen. På en av de här resorna hoppade det ut en älg mitt framför oss och det fanns ingen tid att göra någonting. –Pang, sa det bara! Lars-Uno, som körde bussen, blev nog orolig att jag skulle bli rädd, men jag minns bara att jag tyckte synd om älgen.

En annan gång hade det blåst ner ett träd över Fäbodbergsvägen. Det var svinkallt ute och Barbro ville inte lämna oss för att springa upp till Fäbodberg och be någon kapa trädet. Istället fick hon backa den långa bussen flera kilometer och åka tillbaka till Siksjönäs. Vi tyckte att det var mycket spännande och var dessutom glada att vi fick börja skolan senare den dagen.

Sen minns jag att vi åkte runt i alla byarna med hela skolan. Oj, vad nervös jag var när vi skulle till vår by. Då var jag tvungen att läsa upp en text om byn i bussens mikrofon.

Ja, det var några minnen från bussresor. Det var förstås mycket stoj, stök och lek på bussen också. Lars-Uno, Barbro och de andra som körde måste ha haft ett enormt tålamod när de skjutsade oss fram och tillbaka, men förhoppningsvis hade de lite roligt också. Som när vi då och då smög in en pruttkudde på sätet eller när de fick äran att höra påhittade eller kända visor.

Säkert är i alla fall att vi hade mycket säkra chaufförer, men kanske hade de hjälp också?
En gång berättade Lars-Uno för mig att det var tomten som tände vägskyltarna när man kom körande. Han måste verkligen ha mycket att göra den där tomten, som både hinner tända alla vägskyltar och samtidigt ordna med julklappar till alla barn varje jul?!

 

Liselott Abramsson, Nästansjö, född 1977

Vi var ganska många i klassen, åtta stycken.

Mitt starkaste skolminne är när Jörgen Bergsten flyttade hit till byn och hade en gul BMX-cykel som han cyklade runt på och mitt i ramen var det ett hjärta. Jag tror att jag var kär i honom hela låg- och mellanstadiet. Ingela Nyberg var också kär i honom och en gång skrev Jörgen på en björk som stod ner mot Ulfs hus: "Jag är inte kär i Lise för hon har kotänder". Det var ett traumatiskt minne då men med åren har det ju blivit roligt.

Jag kom ihåg när jag fått nya stavar, röda var de, men ingen ville följa med och testa dem på lunchrasten. Till slut hade jag i alla fall lyckats övertala Katarina Eriksson. Det hade varit snöstorm på natten så spåret hade drevat igen. När vi kom ner på Tresundvägen var vi helt utmattade så vi tog av oss skidorna och gick tillbaka till skolan i spåret och trampade sönder spåret totalt. Vi kom tillbaka precis när skoldagen var slut och de andra ställde upp stolarna.

Någon gång skulle vi skulle turas om att hjälpa Gerd i köket. Jag och Jörgen skalade potatis och vi skalade så vi hade kramp i händerna!

Stecileringsapparaten minns jag också. Den stod vid fönstret och vi fick hjälpa till att veva den.

 

Anna Enebjörk, Lomsjökullen, född 1979 berättar:

Jag minns en gång, vi gick nog i ettan, och vi skulle åka skidor. En av mina skidor kärvade jättemycket så när jag och en kompis kom ner på Tresundvägen bestämde vi oss för att ta vägen tillbaka. Sagt och gjort, vi tog höger mot byn.  Ev gick vi förbi affären och köpte bugg (men det kanske är ett annat minne). Just den där dagen hade vi en lärarvikarie som blev väldigt orolig när vi inte kom tillbaka. Hela skolan fick fara ut och leta efter oss. Riktigt hur det löste sig minns jag inte men jag vet med bestämdhet att vi kom tillrätta ;)

Vi hade ”melodifestival” under flera år. Då skulle vi mima till någon låt och jag minns att vi tränade jättemycket utanför slöjdsalen. Ett år hade vi ”Sommaren i city”.

Vi var mycket i ”spökhuset” på rasterna. Det var ett gammalt hus som stod nere mot Tresundvägen. Jag minns särskilt att jag och Malin brukade vara där och leka. Vi gjorde efterforskningar och frågade bland annat Rubin om husets historia.

Under tiden jag gick i skolan blev vi så många elever så att matsalen fick bli klassrum och vi fick börja äta vid bänkarna. Det var lite speciellt. Även gympasalen byggdes under tiden jag gick på skolan, i början av 90-talet. Då fick vi ha innegympa, vilket också var nytt. Skidtävlingar hade vi också. I slutet av min skoltid hade vi Lilla Vasaloppet istället. 

 

Malin Danielsson, Golisen, född 1979 berättar:

Jag minns en rast när vi var på hockeyplan´ och det blev bråk om någonting. Kristoffer Berg blev så arg att han helt enkelt klev över sargen med skridskorna på, gick rätt ner på Tresundvägen och gick sedan hela vägen hem till Tresund med skridskorna på fötterna!

En gång klängde Andreas Berg i järnbalkarna i taket och så föll han ned. Han slog huvudet så han fick hjärnskakning. Han satt där efteråt och plötsligt sa han ”Jag kan inte se någonting!”. Jag minns hur orolig Görel, som var lärare då, var.

Vi hade friluftsdag vid Sikholmen en gång. Vi åkte skidor dit och fick mackor med falukorvsskivor på.

 

Kristoffer Berg, Tresund, född 1979, berättar om händelsen Malin berättade om:

Jag minns inte vad det var som fick mig så arg, men jag gick ner på vägen mot Tresund och så fort jag hörde att det kom en bil så gick jag ut i skogen igen för att bilen inte skulle se mig. Efter ett tag blev det för jobbigt att pulsa i snön ut i skogen varje gång det kom en bil, skridskorna gjorde väl inte saken lättare, så jag stannade på vägen.
Någonstans på Tresundberge kom en taxi/skolbil ikapp mig, plockade upp mig och körd mig hem. Sen fick jag höra att någon hade följt mina spår med skoter men gett upp och vänt.

 

(Krister Bergsten har delat detta kort med oss)

1-2-3:an 1988 ?

Bakre raden från vänster: Maya Ingman, Krister Bergsten, Malin Danielsson, Staffan Ingman, Zeb Norman, Kristoffer Berg, Therese Magnusson, Anna Enebjörk, Stina Matsson

Mellersta raden från vänster: Linda Henriksson, Benny Olofsson, Marielle Dahlberg, Camilla Dahlberg, Tore Lövgren, Ulrica Canon, Kristina Eliasson, Daniel Sjöberg, Lena-Marie Olofsson, Egon Danielsson

Nedre raden från vänster: Henrik Lövgren, Andreas Olofsson, Kaj Risslén, Lena Olofsson, Katarina Blomqvist, Erica Abramsson, Daniel Lövgren

 

(Ingela Nyberg har delat detta kort med oss)

4-5-6:an 1988?

Bakre raden från vänster: Andreas Berg, Jörgen Bergsten, Emma Ingman, Kjell-Olov Mikaelsson, Micael Jonsson, Johan Hällund

Mellersta raden från vänster: Patricia Gustafsson, Tanja Lövgren, Johanna Johansson, Magnus Olofsson, Görel Dahlberg, Katarina Eriksson, Liselott Abramsson, Ingela Nyberg

Nedre raden från vänster: Mattias Hellström, Jim Risslén, Cecilia Jonsson, Katarina Blomqvist, David Sundqvist

 

 

 

 

 

1980- och 1990-talen

 

Lillemor Persson, Nästansjö, född 1982 berättar:

Jag minns bäst alla lekar i Smurfskogen och alla trädkojor. Vi hade en fantastisk koja med flätade grenar och mossa som vi hade tätat med. Vi la ner massor av tid på den men tillslut var det några pojkar som förstörde.

Jag och några andra tjejer skulle göra upp eld på rasten hade vi bestämt så någon hade med sig tändstickor. Någon annan elev följde efter oss långt in i skogen och vi trodde att den eleven skulle skvallra. Vi var så rädda för att vi skulle få skäll så vi gick upp till farmor istället. (Det hände vid flera tillfällen att några småflickor kom till Hilma och påstod att de var lediga men när Hilma skulle ringa skolan och kolla så gick de tillbaka, berättar Sanna.)

Jag minns inte så bra vilka lärare vi hade. Lotta Blomqvist i 1-2:an, kanske bara i ettan förresten. Sedan hade vi Christer Staaf i 3-4:an och Görel 5-6:an.

En annan händelse jag minns var en jättestor tall som var perfekt att klättra i och som stod vid hockeyplanen i vänstra hörnet. Just då gick det på teve ett tecknat program som hette "De vilda djurens flykt" eller något sådant . Jag och Anna-Sara och kanske någon fler lekte att vi var de vilda djuren. Det fick vi dock inte (de kanske tyckte att det var farligt när vi klättrade i trädet) så Ulf sågade bort grenar eller om han rent av fällde trädet och så var det slut på den leken.

Hela skolan 1994

Bakre raden från vänster: Ann-Kristine Holmgren, Yvonne Lejon, Tove Lundin, Therese Magnusson, Kaj Risslén, Krister Bergsten, Ramona Gustafsson, Agneta Johansson, Daniel Olofsson, Benny Olofsson, Marielle Dahlberg, Katarina Blomqvist, Erika Abramsson, Pia Lundin, Maya Ingman, Daniel Sjöberg, Staffan Ingman, Christer Staaf

Näst bakersta raden från vänster: Gerd Åberg, Lillemor Persson, Andreas Olofsson, Anna-Maria Jonsson, Tina Svanlund, Johan ???, Andreas Idenfors, Eva Abramsson, Fredrik Jansson, Pernilla Strömberg, Linda Henriksson, Elin Eliasson, Jimmie Magnusson, Egon Danielsson, Görel Strandberg

Näst främsta raden från vänster: Kristoffer Henriksson, Albin Lövgren, Daniel Lövgren, Sune Öhman, Erik Abramsson, Joakim Magnusson, Henrik Lövgren, Simon Sjöberg, Carina Johansson, Lina Nilsson

Främre raden från vänster: Fredrik Svanlund, Jeanette Vesterlund, Mariana Olofsson, Daniel Olofsson, Johannes Henriksson, Adam Lövgren, Shiromi Näslund, Anna-Stina Almqvist, Anna-Sara Persson, Lotta Persson

 

Eva Risberg Abramsson, Västanbäck, född 1983

Jag tror det var när jag gick i trean de la ner skolan i Storsele och Storselebarnen kom till Nästansjö.

Vi lekte mycket i smurfskogen, ända upp i sexan var vi och lekte där. Vi byggde kojor och lekte ponny.

Vi hade skoldiscon i gympahallen, bland annat hade vi långtradartävlingar när man skulle pussas längst.

Jag minns alla luciaträningar. När jag gick i trean satt Christer och Benny bakom mig när vi tränade lucia och Christer frågade chans på mig. Jag bara skrek rakt ut NEJ! Jag visste inte riktigt vad fråga chans betydde och när jag fick reda på det sedan ångrade jag mig lite.

Vi brukade spinka på Gerd och Görel när de stod bakom skolan och rökte.

Jag minns skolavslutnigarna ute när man fick ta på sig finklänningarna.

Någon gång gick vi ner till kvarnen vid Krokbäcken och hade friluftsdag.

Jag minns också förskolan med julavslutningarna. Vi lekte bockarna Bruse och jag fick alltid vara trollet med en pärsäck!

 

(Följande två klasskort har Britt-Marie Johansson lånat oss- vissa namn är vi inte helt säkra på så upptäcker ni något fel- hör av er!)

Hela skolan 94/95 (?)

Bakre raden från vänster: Pia Lundin, Agneta Johansson, Daniel Olofsson, Johan Jonssén, Elin Eliasson, Lillemor Persson, Fredrik Jansson, Eva Abramsson, Kristoffer Henriksson, Kristoffer Hedberg, Albin Lövgren, Anna-Maria Jonsson, Pernilla Strömberg, Gertrud Edman Arvidsson, Jimmie Magnusson, Sarah Lindgren, Ramona Gustafsson

Näst bakersta raden från vänster: Yvonne Lejon, Carina Johansson, Sebastian Brosché, Jenny Ingman, Daniel Olofsson, Therese Jonsson, Simon Sjöberg, Anna-Stina Almqvist, Fredrik Svanlund, Hanna Nyberg, Mikaela Mikaelsson

Näst främsta raden från vänster: Jenny Östergren, Görel Stranberg, Marie Henriksson, Shiromi Näslund, Karl-Fredrik Almqvist, Emanuel Lindgren, Adam Lövgren, Martina Gustafsson, Jenny Nyberg, Joakim Magnusson, Mattias Jansson

Främre raden från vänster: Marlene Svanlund, Lina Nilsson, Ida Björkman, Vera Edman Arvidsson, Robert Nyberg, Erik Abramsson, Angelica Vesterlund, Samuel Svanlund, Johannes Henriksson, Lotta Persson, Emelie Jansson, Anna-Sara Persson

 

5-6:an 96/97

Bakre raden från vänster: Elin Eliasson, Daniel Olofsson, Therese Jonsson, Anna-Stina Almqvist, Carina Johansson, Sebastian Brosché, Lina Nilsson, Anna-Sara Persson, Fredrik Jansson

Mellersta raden från vänster: Helene Danelsson, Monica Elmqvist, Kristoffer Henriksson, Joakim Magnusson, Simon Sjöberg, Lotta Persson, Görel Strandberg

Nedre raden från vänster: Erik Abramsson, Robert Nyberg, Shiromi Näslund, Adam Lövgren, Johannes Henriksson, Kristoffer Hedberg, Fredrik Svanlund

 

 

Charlotta Persson, Nästansjö, född 1985

1992-1998, det var åren jag gick på Nästansjöskola. Jag är född i december 1985 och var 6 år hösten -92, då jag började 1:an. Vi var  9 barn i klass 1, skolan hade tre dubbelklasser, alltså 1-2, 3-4 och 5-6.

Jag tror det var när vi gick i 2:an som Storseles skola las ner och vi fick fler kamrater på skolan. Under mina år på skolan tycks jag minnas att vi var som mest 52 elever.

Personal då: Yvonne Lejon var lärare i 1-2, 3-4 minns jag faktiskt inte och i 5-6:an hade vi Görel Strandberg. Ulf Jakobsson vaktmästare, som iaf i mitt minne alltid visslade glatt i korridoren på morgonen, Gullan städade och Gerd Åberg och Siv Enebjörk jobbade i köket. Sen kom det ämneslärare till skolan för tex slöjd och musik. Träslöjdsläraren hade ett finger borta och pratade ofta om vikten av hårnät när man arbetade med pelarborren, och en skräckhistora om en flicka som fastnat med håret i den.

I grupprummet mellan 1-2:an och 3-4:ans klassrum fanns en dator, med MS-DOS, om man skrev dir och tryckte på enter så räkna den upp alla filer som fanns på den! Jag tror också det gick att spela pacman på den. Men sen kom en dator med Windows på men vilket år minns jag inte.

Det finns en sak som jag tror att alla barn som gått på skolan minns och har lekt i, Smurfskogen. Där är det många barn som sprungit, byggt kojor och åkt lilla skidspåret. Men var kom namnet smurfskogen ifrån? Har du svaret så skriv gärna i gästboken här på hemsidan!

Jag minns särskilt den gången då jag och Anna-Sara (storasyster) bråkade på skolan. Jag hade tagit hennes relativt nya skinnryggsäck utan lov, och hon blev skvatt galen! :) Vi slogs ute på skolgården vid gungställningen och hon var farlig på att klösas. Hon klöste mig ordentligt efter ryggen. Det bar iväg in till lärarrummet med fart efter att Görel kommit ut och brutit slagsmålet. Jag fick lägga mig på hörnsoffan där inne och fröken Helene baddade ryggen på mig och ringde efter mamma. Ärret som jag fick ser ut som ett operationsärr efter ryggraden,så när jag blev inblandad i en krock för några år sedan frågade doktorn på akuten om jag opererat mig, ni ska tro hon skratta när jag sa att det var syrran som gjort det.

I det stora hela så när jag tänker tillbaka på åren på skolan så tänker jag på en trygg miljö med många människor som såg oss barn och hjälpte oss fram i livet.

 

Erik-Isac Persson, Nästansjö, född 1988

Sanna berättar att Isac en gång fick en yxa i julklapp. Han ville ta med den till skolan och visa för sina kompisar men fick inte för föräldrarna. Då tog han den med sig olovandes och visade kompisarna. Någon berättade för lärarna och Isac försvann från skolan med sin yxa. Lärarna blev väldigt oroliga och ringde till Hilma eftersom både Per-Erik och Sanna var på jobbet. Hilma åkte hem till dem och letade efter Isac där och till slut kröp han fram. Han hade blivit så rädd att han farit hem och gömt sig.

Förskolan 1994 (?)

Bakre raden från vänster: Ida Marie Thörnberg, Jenny Nyberg, Samuel Svanlund, Emelie Jansson, Joakim Olofsson, Karl-Fredrik Almqvist

Främre raden från vänster: Marie Henriksson, Angelica Vesterlund, Erik-Isac Persson, Lilliann Öhrn, Sebastian Sjöberg, Henrik Gustafsson

 

Andreas Eliasson, född 1990, har skickat in detta kort

Förskolan 1996 (?)

Bakre raden från vänster: Eva Danielsson, Ninni Sjöberg, Marta Gustafsson, Alexander Wahlström, Andreas Eliasson, Christian Jonsson, Emelie Jonsson, Gudrun Nilsson

Främre raden från vänster: Kristoffer Mikaelsson, Carolin Henriksson, Jens Magnusson, Henrik Ottosson, Malin Lindgren, Camilla Wistemar, Johan Abramsson

 

Viktoria Danielsson, Golisen, född 1991:


Vad jag minns bäst från skolan är när jag och Helena snickrade pokalhyllor på slöjden och sedan for vi ner på Vilhelmina och vann oss pokaler på kommunmästerskapet i skidor!

Viktor Näslund (Danielsson), Golisen, född 1992:

Jag minns ett år när lärarna lurade oss på första april. Vi hade byggt kojor nere i skogen och även sågat lite i några träd. Då sa lärarna att markägarna var arga och ville träffa hela skolan nere i skogen för att se över skadorna. Då var vi rädda nå´t så fruktansvärt!