En liten julanekdot skriven av Per Ramstedt

Julafton 1942 var min pappa, Kjell Ramstedt 16 år, dräng hos Jönkes Henning väst i Golisen. Julkvällen förlöpte som alla andra dagar på året, ingen notis om några festligheter utöver det vanliga däri Jönkes väst i Golis. Hennings mor Anna gick diti fähuse på julafton för att mjölka sina tre kor, ett moment som utfördes morgon såsom afton. Till sin förfäran upptäckte hon att en av korna fastnat med huvudet i foderkrubban i sitt bås. Hur kon lyckats med detta konsttycke förtäljer inte historien. Anna kommenderade ut sin son Henning Jönsch och drängen Kjell att befria kossan ur sin ”fångenskap”. Herrarna arbetade en god stund innan sågen fick avgöra slutresultatet. Krubban däri båset sågades av och fjällkon kunde förnimma friheten igen.

Anna kokade kvällsgröten som alla andra kvällar på året och någon annan ”smörja krås föreställning” blev det inte trots att julen kommit åter till nejden. Efter måltiden drog n´Jönkes Henning fram en skokartong under sin säng. I kartongen låg en bunt kassakvitton från Kooperativa i Nästansjö. I lugnt och omsorgsfullt tempo räknades varje kvitto. Vad återbäringen inbringade vet bara n´Jönkes Henning. Sedan sa man god natt och den julkvällen försvann in i glömskan. Kjell funderade länge i sin bädd ”däri västeren” innan sömnen barmhärtigt tog vid.

Juldagsmorgonen beslutade drängen Kjell Ramstedt att skida över skogen till sin farbror Levi Ramstedt och kusinerna Gustaf, Elna, Elvira och Klas i byn Västanbäck. Där blev han väl mottagen med lutfisk, risgrynsgröt och fläsk och dessutom drog en tomte förbi med ett litet paket.

Foto av Kjell Ramstedt bra många år senare (1968). Bilden lånad från Vilhelmina kommuns fotoarkiv (dit den skänkts av Per Ramstedt).