Från adventskalendern 2009

Iréne Ottosson

Mitt absolut starkaste julminne är från när Bertil föddes! Erik var på kuranstalt i Umeå men hade kommit hem då. På morgonen vaknade jag och satte mig på knä framför vedspisen. Jag mådde inte bra och hade ont i ryggen men jag var ju inte beräknad att föda förrän i januari så jag väntade på att det skulle gå över. Jag gjorde upp eld och sedan gick dagen med de vanliga sysslorna.  Det var en lördag och jag brukade alltid bada barnen på lördagkvällarna. Så när det var dags för badet stod den stora baljan på köksgolvet och jag var ute i ladugården och pumpade upp vatten. Farmor satt och mjölkade korna då. Senare på kvällen när jag skulle dra fram undersängen ur ottomanen gick vattnet. Erik fick ringa efter en bil och sedan gick det fort att rusta sig. Färden till Vilhelmina var inte behaglig, bilarna på den tiden var ju inte lika bekväma som nu och varje gupp kände jag i hela kroppen. När jag kom till BB var barnmorskan på Frälsningsarmén så personalen tog hand om mig tills de skickat en bil som hämtade barnmorskan, fröken Holmgren. Hon kom in i rummet sedan med sina svarta kappa och svarta mössa på sig men då var det bråttom så hon bara kastade av sig ytterkläderna och hjälpte till. När pojken var född sa hon ”Han blir ditt ålderdomsstöd”, och så blev det! Han blev mitt ålderdomsstöd. Hemma hade pappa med hästen och släden hämtat Erik och barnen så de fick fira jul i mitt föräldrahem. Dagmar, min syster, fick vara hemma hos oss som hjälp under resten av tiden jag var på BB. En annan sak jag aldrig ska glömma var att Viola (Lars-Unos mamma) kom med blommor där jag låg på BB, bland annat tulpaner var det. Det var nog inte så vanligt med uppvaktning på BB på den tiden så jag blev glatt överraskad!