|
Här finner du information om nybyggen och utgårdar omkring
Nästansjö.
Hunneberg
Hunneberg hette Hundhålberget
innan laga skifte genomfördes men lantmätaren tyckte namnet var fult och ändrade
det till Hunneberg. Den första nybyggaren i Hunneberg var Carl Olof Jakobsson.
Han kallades allmänt för Karl Ollä och lär ha bott på Manne Eliassons gårdsställe.
Manne var Karl Olläs måg, gift med Karls dotter Eva Johanna f. 2.2.1864.
Väster o Mannes stuga började
Olle Petter ett nybygge. 1904 köpte Erik Masn (Mattsson) stället. Gustav
Karlsson som kom till Nästansjö i samband med inlandsbanans byggande gifte sig
med Erik Mas´ dotter Katarina och övertog stället 1922.
Öster om Karl Olläs byggde J.
A. Fjällström en stuga. Nedanför Fjällströms ”hjala” bodde Gamm´Iljas
(Elias Eliasson) en bror till Manne. Sonen Rudolf övertog senare stället.
Gamm´Iljas dotter Amanda och
hennes man Karl Oskar Hedman bosatte sig längre österut i Hunneberg. Amandas
bror Elias Svande övertog senare stället. Hunneberg har en spännande och i
flera avseenden tragisk historia.
Källa: Sture
Andersson
Läs mer
om Hunneberg
Bränna
Bränna blev liksom en liten by för
sig själv bara ett par km från byn på andra sida Stormyren och där
blev det tre grannar. Den som först började där var Anders Jonsson. Han var
äldst av bröderna Erik och Jonas. Deras far hette Jonas Andersson och
kom till Nästansjö från en annan by. De var 25 syskon i hans familj. Fadern
var gift två gånger och fick 12 barn med den ena frun och 13 barn med den
andra. Det blev trångt om utrymme för barnen när de växte upp och fick söka
sig ut från familjeträngseln.
Men Jonas hade bara tre söner
och Anders som var äldst skulle väl egentligen haft hemgården, men av någon
anledning blev det lottdragning mellan Anders och Erik. Och lotten för hemgården
föll på Erik och Anders fick ta skiftet i Bränna. Han sålde då en del av
detta till Jonas den yngste av bröderna som byggde eget hus gifte sig och slog
sig ner där. Senare fick Anders äldste son Artur en del av Anders
hemman och byggde eget hus så det blev tre grannar i Bränna. Han gifte sig
sedan med Hinrik Ers yngsta dotter Rut.
Anders andre son Klas fortsatte
med gården liksom Jonas äldste son Valdemar. Så Bränna överlevde som bondby
i två generationer, men befolkas numera bara sommartid av hemvändare.
Källa: Sally
Lindström
Läs mer
om Bränna.
Utgården Rönnkullen
I slutet på 1880-talet började
Fredrik Andersson timra upp den första stugan i Rönnkullen och flyttade in
sommaren 1891. Det är ovisst om han räknades som kronotorpare då han byggde på
kronans mark, för att senare lösa in jorden. Även två fäbodställen blev
insynade i Rönnkullen, till Erik August Björkman och Back-Jonke – Jonas Västman.
Källa: Sally Lindström
Läs mer
om Rönnkullen
Lövånger
Den andra utgården från byn räknat
var Lövånger som befolkades runt sekelskiftet. Linus Eliasson byggde en liten
stuga och lagård och arbeta upp stället Lövånger från ris och rot, liksom
Fredrik i Rönnkullen. Lövånger låg tre km i sydöst från Rönnkullen.
Källa: Sally
Lindström
Läs mer
om Lövånger
Lerviken – Kråkviksudden
Den sjätte utgården som
tillhör Nästansjö ligger vid Lerviken och är fortfarande bebodd, även om där
skiftat mellan många olika bosättare . Troligen har nybyggarna tagit lera till
att slå tegel av vid Lerviken, därav namnet och udden som sticker ut kallas för
Kråkviksudden.
Källa: Sally
Lindström
Läs mer
om Lerviken
Staburnäs
Per Persson den äldre delade sitt
hemman, Nästansjö N:o 3 mellan Per Persson den yngre (son) och Fredrik
Andersson Björkman (måg). Detta skedde den 8 juli 1812. Per Persson den yngre
fick tillstånd att utsyna åkerjord och gårdsställe på Staburnäset och i
norra sluttningen av JonLarsliden. Med kraft upparbetade han åker och byggde
hus. Hustrun sägs ha varit lika flitig som mannen i inrättandet av nybygget.
Hela första sommaren sägs paret ha bott under kvistkronan på en jättestor
gran.
Källa: O P
Pettersson, Gamla byar i Vilhelmina
Staburnäs har idag
5-10 hushåll.
Skogslunden
Den senast tillkomna utgården
i detta sammanhang är Skogslunden som befolkades 1913 av Sigfrid. Ingen använde
det högtidliga namnet Skogslunden utan det var rätt och slätt, ”dere
Sigfrids". Sigfrids gården
låg halvvägs mot byn från Rönnkullen räknat, så det blev den andra nära
grannen som också hade mycken kontakt med Rönnkullens familj.
Källa: Sally
Lindström
Läs mer
om Skogslunden
Tillbaka
till sidan om förr
|