Nybyggen och utgårdar

 

 

 

Här finner du information om nybyggen och utgårdar omkring Nästansjö. 

Hunneberg
Hunneberg hette Hundhålberget innan laga skifte genomfördes men lantmätaren tyckte namnet var fult och ändrade det till Hunneberg. Den första nybyggaren i Hunneberg var Carl Olof Jakobsson. Han kallades allmänt för Karl Ollä och lär ha bott på Manne Eliassons gårdsställe. Manne var Karl Olläs måg, gift med Karls dotter Eva Johanna f. 2.2.1864.

Väster o Mannes stuga började Olle Petter ett nybygge. 1904 köpte Erik Masn (Mattsson) stället. Gustav Karlsson som kom till Nästansjö i samband med inlandsbanans byggande gifte sig med Erik Mas´ dotter Katarina och övertog stället 1922.

Öster om Karl Olläs byggde J. A. Fjällström en stuga. Nedanför Fjällströms ”hjala” bodde Gamm´Iljas (Elias Eliasson) en bror till Manne. Sonen Rudolf övertog senare stället.

Gamm´Iljas dotter Amanda och hennes man Karl Oskar Hedman bosatte sig längre österut i Hunneberg. Amandas bror Elias Svande övertog senare stället. Hunneberg har en spännande och i flera avseenden tragisk historia.

Källa: Sture Andersson

Läs mer om Hunneberg

Bränna
Bränna blev liksom en liten by för sig själv bara ett par km från byn på andra  sida Stormyren  och där blev det tre grannar. Den som först började där var Anders Jonsson. Han var äldst av bröderna Erik och Jonas.  Deras far hette Jonas Andersson och kom till Nästansjö från en annan by. De var 25 syskon i hans familj. Fadern var gift två gånger och fick 12 barn med den ena frun och 13 barn med den andra. Det blev trångt om utrymme för barnen när de växte upp och fick söka sig ut från familjeträngseln.

Men Jonas hade bara tre söner och Anders som var äldst skulle väl egentligen haft hemgården, men av någon anledning blev det lottdragning mellan Anders och Erik. Och lotten för hemgården föll på Erik och Anders fick ta skiftet i Bränna. Han sålde då en del av detta till Jonas den yngste av bröderna som byggde eget hus gifte sig och slog sig ner där.   Senare fick Anders äldste son Artur en del av Anders hemman och byggde eget hus så det blev tre grannar i Bränna. Han gifte sig sedan med Hinrik Ers yngsta dotter Rut.

Anders andre son Klas fortsatte med gården liksom Jonas äldste son Valdemar. Så Bränna överlevde som bondby i två generationer, men befolkas numera bara sommartid av hemvändare. 

Källa: Sally Lindström

Läs mer om Bränna.

Utgården Rönnkullen
I slutet på 1880-talet började Fredrik Andersson timra upp den första stugan i Rönnkullen och flyttade in sommaren 1891. Det är ovisst om han räknades som kronotorpare då han byggde på kronans mark, för att senare lösa in jorden. Även två fäbodställen blev insynade i Rönnkullen, till Erik August Björkman och Back-Jonke – Jonas Västman.

Källa: Sally Lindström

Läs mer om Rönnkullen

Lövånger
Den andra utgården från byn räknat var Lövånger som befolkades runt sekelskiftet. Linus Eliasson byggde en liten stuga och lagård och arbeta upp stället Lövånger från ris och rot, liksom Fredrik i Rönnkullen. Lövånger låg tre km i sydöst från Rönnkullen.  

Källa: Sally Lindström

Läs mer om Lövånger

Lerviken – Kråkviksudden
Den sjätte utgården  som tillhör Nästansjö ligger vid Lerviken och är fortfarande bebodd, även om där skiftat mellan många olika bosättare . Troligen har nybyggarna tagit lera till att slå tegel av vid Lerviken, därav namnet och udden som sticker ut kallas för Kråkviksudden.

Källa: Sally Lindström

Läs mer om Lerviken

Staburnäs
Per Persson den äldre delade sitt hemman, Nästansjö N:o 3 mellan Per Persson den yngre (son) och Fredrik Andersson Björkman (måg). Detta skedde den 8 juli 1812. Per Persson den yngre fick tillstånd att utsyna åkerjord och gårdsställe på Staburnäset och i norra sluttningen av JonLarsliden. Med kraft upparbetade han åker och byggde hus. Hustrun sägs ha varit lika flitig som mannen i inrättandet av nybygget. Hela första sommaren sägs paret ha bott under kvistkronan på en jättestor gran.

Källa: O P Pettersson, Gamla byar i Vilhelmina 

Staburnäs har idag 5-10 hushåll. 

Skogslunden
Den senast tillkomna  utgården i detta sammanhang är Skogslunden som befolkades 1913 av Sigfrid. Ingen använde det högtidliga namnet Skogslunden utan det var rätt och slätt, ”dere Sigfrids". Sigfrids gården låg halvvägs mot byn från Rönnkullen räknat, så det blev den andra nära grannen som också hade mycken kontakt med Rönnkullens familj.

Källa: Sally Lindström

Läs mer om Skogslunden 


Tillbaka till sidan om förr